Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Berättelser, skizzer och
att taga afsked af henne och ta’ vård om pojken, som är tio år
gammal.»
»Och det gör kapten. Jag kör», sade Kärf, »och det skall gå för
brinnande lifvet, bara medevivagnen håller. Örnan åker så ofta till
kyrkan så att ...»
»Der ha vi Örnan igen! Örnan är bra och ger dig god föda och
är beskedlig, fastän hon snäser åt en gammal luns till knekt, som tror
att han är i fälttåg beständigt. Jaså, du tror att jag skall resa; men
se, jag vill inte gräla på Mariana, men hur skall det gå till ? . . .
Friherrinnan! . . . det är bestämdt att jag blir arg.»
»Hör på, kapten, det der får ni inte; det passar sig inte att gräla
med en döende menniska; sedan man är död, gör det rätt inte . . .
det visade Thor.»
»Thor! hvad är det för dumheter? Var jag ovettig mot Thor,
som dog hjeltedöden vid Revolax?»
»Jo, ser kapten, Thor varnades att inte gå rak, ty fienden sköt
öfver. "Böj ner dig, Thor!" sa’ kapten; men Thor hörde det inte, utan
gick rak som ett ljus såsom vanligt. Pang, kom der en kula och slog
in precist mellan ögonen och Thor föll, död som en torsk.»
»Jo, hvad var det mer?»
»Jo, då kapten fick se honom, sade kapten: »Fick du nu
nos-bränna, du sakramenskade lymmel! Smaka på det, smaka på det!
Lefde du, skulle du få prygel på köpet.»
»Ah ja, han bar sig åt som ett nöt, fast han var en tapper karl,
Thor, en mycket galant gosse.»
»Ja det förstås; men se det kunde gå an då karlen var död, men
om han varit döende ...»
»Dumbom! Då hade jag förbundit honom och hjelpt det nötet
så godt jag kunnat . . . Men si, Marianas friherrskap gör att det
kokar i mig, så snart jag tänker derpå.»
Några dagar efter detta samtal kom der i staden K * * * en
gammal medevivagn med stort buller nedåt gatan, och tycktes lida
oändligt vid hvarje pufF den fick i stadens väldiga rännstenar; ty i vissa
af våra städer tyckas gatorna vara till för rännstenarnes skull, och ej
tvärtom. De gamla hjulen vacklade och fjädrarne fingo en knyck, som
tycktes rent af konsternera dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
