Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Anes hög. 161
På kuskbocken satt Kärf med piskan och tömmarne i sina händer
och grälade med en liten skjutsbonde, som tyckte att det gått för fort;
och inuti vagnen befann sig kaptenen inkrupen i ena hörnet och med
ett. stort paket med linne bredvid sig på sätet; ty syster Mariana hade
skrifvit att hon led brist på denna nödvändighetsartikel.
Nu skulle allt försonas; ty det hade gripit kaptenen, att Mariana*
mildt men ändå träffande förebrått honom hans hårdhet de senare
åren. »Ja, ja», tänkte han, »jag har varit hård - och utan gagn;
ty det kunde ej göras ogjordt»; och denna tanke sammanpressade hans
gamla hjerta mer än tiotusen förargelser, som vanligen endast
uppfriskade humöret.
Ändtligen stannade vagnen framför huset der systern bodde, och
bror Zachris vandrade för första gången opp för den svaga trappan,
som ledde till »friherrinnans» rum, ett ord, som kom kaptenen att se
ut som om han smakat på galla, då en piga visade honom opp.
»Ja, Herre Gud! det är mycket illa med stackars friherrinnan» -
sade pigan då de kommit i en mörk förstuga; »der är dörren. Hvem
är herrn, så skall jag säga till.»
»Kapten Kullmark, den sjuka fruns bror», sade han, på detta
sätt undvikande den förargliga titeln.
»Madam, madam», sade pigan, sakta knackande på dörren, som
genast öppnades på glänt.
»Hvad är det?»
»Jo, det är friherrinnans bror, som vill helsa på.»
Dörren slöts och öppnades åter några ögonblick derefter.
Kaptenen steg in i ett nära mörkt rum, der han i början knappt kunde
urskilja föremålen.
»Är du der, Zachris?» yttrade en svag röst. »Gud välsigne dig
för det att du kom!»
»Ja Mariana, det är verkligen jag. Hör hon på, madam», sade
kaptenen vändande sig till vakhustrun; »gå ut en smula.»
Hon lydde.
»Jo, det är jag», sade kaptenen och närmade sig sängen. »Vet
du, Mariana», tillade han, »du får inte anse mig för elak . . . lofva
mig det, att du inte, när du råkar far och mor och syskon der oppe,
klagar på mig. Säg dem endast: Zachris är en gammal ungkarl, en
stackars menniska, som kämpat sig fram och derför blifvit en
kink-blåsa; men elak är han inte.»
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
