Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Anes hög. 167
Alla dessa påminnelser återväckte den blott löst inslumrade
fåfängan, och Clemens kände ej ett enda ögonblicks tacksamhet för
morbroderns omvårdnad, utan blott tänkte på att en tid kunde komma, då
han skulle kunna säga: »Morbror, jag är baron midt för er näsa;
den förmånen orkar ni icke att ta ifrån mig.»
Hvarje sommar kom Clemens hem. Han hade vuxit på längden,
men med kunskaperna gick det ej just hastigt.
Sven hade antagit drängtjenst; lilla Stina var springflicka hos
kaptenens och såg ut att bli vacker.
Femte året sedan Clemens kom till Carlberg utexaminerades han
och blef underlöjtnant vid K * * * regemente. Han flyttade nu till
Anstad och började sin bana som officer. För det mesta låg han i
skogarne på jagt, och om han ej jagade, såg han om sin häst, läste
romaner och tidningar och var ganska stolt utomhus och ganska
ödmjuk och undfallande mot kaptenen.
»Nå Clemens, nu har du förstånd och ger väl det der baroniet
en god dag.»
»Åh, det är endast barnslighet, löjlighet, det vet jag nog.»
»Rätt så, min gosse.»
»Ja, hvad har jag för förtjenst af hvad det saliga riksrådet, som
blef både adlad och baroniserad, verkade och gjorde. Han blef baron
derför att han lånade drottning Christina en summa penningar, som
hon aldrig betalade.»
»Men penningarne äro nu slut, Clemens, och således den
förtjensten också.»
»Vet morbror, på Carlberg var en gosse, L *, hvars stamfar var
tolf år gammal då han adlades; det skulle vara förtjenster så det dugde.»
»Ja, b.ara spektakel.»
»Ja, morbror, bara löjlighet; men man kallar mig för baron, det
brukas så, det rår jag ej för ... emellertid om jag kunde, skulle jag
kasta hela strunten på elden.»
»Du skall veta, Kärf, att Clemens är en klok gosse», yttrade
kaptenen till sin favorit; »en riktigt klok gosse, som ej bryr sig om det
satans baroniet så mycket som om en marskråka.»
»Jo jo men, när vettet stiger», sade Kärf.
»Det gläder mig att vi orkat få bort de dumheterna, eljest hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
