Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Berättelser, skizzer och noveller.
jag aldrig gifvit honom Anstad, utan han hade fått bli en högfärdig
slanthärfvel, han som far sin.»
De hederlige gubbarne anade icke huru ohjelpligt djupt bördens
fingerade företräden slå rötter i barnens sinnen.
De hade bort veta att ett ärftligt företräde envisare hänger vid
själen än ett födelsemärke kroppen. Det senare kan brännas bort,
men det förra kan af ingen olycka, ingen tuktan, ingen påminnelse
om dess fåfänglighet fås bort. Då en ärftlig konung, en hederlig,
god och ädel menniska som Ludvig XVI i Frankrike bestiger
schavotten, tröstar det honom mera att hans ledare säger: »stig upp, son
till den helige Ludvig», ty det häntyder på hans ärfda företräde, än
om han sagt: »var modig, du oskyldige, ädle, hj er tegode man, du faller
ett skuldlöst offer för andras brott.»
Det finnes ingenting som djupare kränker det qvinliga värdet än
just adelsinstitutionen. Man tyckes ej märka det djupa förakt man
kastar öfver sin mor, när man ensamt från fadrens namn hemtar sin
ära. Den ofrälse kan älska och ära sin mor, äfven då andra glömt
henne; den högadlige måste förneka henne, om icke äfven hon varit
af lika hög ätt som fadren.
Det är till och med gifvet att sönernas bördsstolthet blir desto
mera sårande, då de på mödernet härstamma från simpelt folk. De
tyckas frukta, att ej en hvar erkänner deras riktiga adelskap, då modren
till exempel har varit en simpel piga eller en fattig mamsell, och de
som, födda utom äktenskapet med en tjenstflicka, först sågo sin mor
vigd vid fadren, då denne låg på dödssängen, äro vanligen de som
med största ifver och skoningslösast försvara sitt prerogativ. De
minnas den plågsamma känslan de som barn hade att sväfva mellan
bördens höjd och bråddjupet af att vara en tjenstepigas söner; och då de
lyckas, då de få fatt i den räddande kanten, klänga de sig fast,
bemöda sig att lyfta sig, ofta med en kraft och. en ihärdighet, som den icke
använder, som i alla tider stått på fast mark.
Man fördömer högmodet - och det är ingenting att fördöma,
men väl en institution som förgiftar hjertat och omtöcknar hufvudet
hos dem, som äro utsedda att begagna den - en institution, som gör
orättvisan till en medfödd rättighet och spränger sönder nationerna i
smulor, utan att förmå att lemna ett enda gran kraft för deras
framåtgående i ljus och sanning. På en osanning, på ett hån, på en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
