Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Anes hög. 169
«
vänd tanke kan intet godt byggas; på en fördom kan ingen upplysande
idé spira opp.
De gode gubbarne in såg o ej detta, utan så väl kaptenen som hans
vän Kärf togo för kontant en jargon, som under loppet af många år
varit allmän bland de privilegierade, men som bortkastades i samma
ögonblick tiden tycktes vara inne att vinna något. Då vaknade på en
gång de gamla anspråken och stodo der i sina forna färger med sina
Sköldhållare, den fysiska styrkan på ena sidan och tanketvånget på
den andra. Kaptenen hade nu också blifvit gammal äfven till sinnet
och var på långt när ej mera den uppmärksamme man han fördöm
varit, och således såg han ingenting af hvad andra tyckte sig märka,
att unge baron Clemens von Qvitzow på intet sätt vanslägtats från
fädernet.
Der ligger ett soldattorp ej just så betydligt långt från Anstad,
just i skogsbrynet. En bäck rinner strax utom stugan, på hvars
gafvel sitter en svart plåt med hvit påskrift, att denna stuga tillhörde
n:o 65 Anstads kompani af K * * * regemente.
Der hade fordom Kärfs torp varit, men det hade ombytt egare
flere gånger under de många år, som gamle Kärf vistats hos kapten.
Nu var han död den gamle kaptenen och fru Örn hade flyttat -
gamle Kärf hade ingen att gräla med. Unge baron var mestadelen
af året borta, och då han kom hem, var det alltid i sällskap med
kamrater och vänner, hvilket gjorde att Kärf aldrig fick riktigt tala
med löjtnant Clemens.
En gång lyckades det. Löjtnanten var händelsevis ensam hemma,
men vid dåligt humör. I ett ytterrum satt en betjent klädd i von
Qvitzowska livréet halfsofvande på en stol framför kakelugnen; ty det
hade varit spelparti om natten, och således var man både sömnig och
frusen af sig.
Gamle Kärf steg in.
»Guds frid!»
»God dag», sade betjenten med en hastig blick på gubben. »Hvad
vill Kärf?»
»Hm, jag ville tala med löjtnanten.»
»Jag känner ingen löjtnant», sade betjenten, med foten sparkande
in ett vedträ i kakelugnen; »vår löjtnant är baron, förstår Kärf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
