Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Anes hög. l^^
Med dessa ord sparkade han sönder de sista lemningarne af
porträtterna.
Inspektor Nyqvist var omgift. Han hade genast efter baronens
utländska resa gjort sig af med Stina, som sedan fick gå och tigga.
Herr Nyqvist kallade sig inspektor och fick en förmögen enka, för hvars
penningar han nu köpte Anstad, en gård, hvars godhet han kände.
För ett år sedan kom en resande vägen fram och stannade vid
Anstad. Uppe från hufvudbyggnaden klingade ett pianoforte, ty frun
spelade detta instrument. Man kunde urskilja att det var Strauss’
Rosa-vals. Det var en mulen höstqväll.
»Hvarför spelas der oppe?»
»Jo, det är inspektörens födelsedag.»
»Jaså, och der är främmande?»
»Ja, alla socknens herrskaper.»
Den resande for åter och passerade kung Anes hög. Der satt en
trasig gosse bredvid en lika trasig gubbe. De sade ej ett ord, och den
resande for förbi, under det att skjutsbonden sade sitt vanliga: »Sof i
frid, kung Ane!»
»Hm, hm», sade skjutsbonden, »känner herrn någon här?»
»Nej, inte nu, men jag har känt gamle kapten.»
»Hå, det var länge sedan det. Jaså, då känner herrn inte gamle
Kärf?»
»Nej.»
»Jo, se det var han som satt der, och pojken säges vara son till
baron Clemens, fastän inte äkta förstås, en stackare, sjuklig och eländig,
som ej kan göra annat än tigga. Hade han varit af förnämt folk, som
han väl ändå är, så hade han dugt till mycket, nu duger han till
ingenting, för si nu hörer han till det slags folk som måste kunna arbeta.»
Han berättade sedan historien. Gossen hade snart blifvit
moderlös, men gamle Kärf hade öfvertagit vården - nu tiggde de tillsammans.
Det är ett temligen godt handtverk att tigga; de foro ej på långt när
så illa som man förestälde sig.
Der satt nu gamle Kärf med den sista, icke erkända ättlingen på
kung Anes graf och berättade historien sådan han hört den af Sven.
När han slutat, sade han: »Herre Gud, när skola de då bli bröder,
när skola de sluta opp med att genom list och våld söka störta
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller» 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
