Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*76 Berättelser; skizzer och noveller.
Det var en besynnerlig, fastän långt ifrån ovanlig syn att betrakta
de begge makarne, Sven i Skäralid och hans gumma. Den unge
kraftfulle mannen, en menniska med ännu några ungdomliga drag i det
vackra anletet, hvilket blott misskläddes af en egen rodnad öfver pannan,
som antydde hans smak för sprituosa, bredvid en gammal mörklagd
gumma med håret löst kring tinningarne, men också något ärligt och
godt i ögonen, som gjorde att hon ej föreföll så ledsam som hennes
gestalt i öfrigt tillkännagaf.
»Se så gumman, detta är gamle Kärfven, som förr var hos kapten
på Anstad, och nu har jag köpt konterfejen. Se här mor, nu skola
vi se på spektaklet.»
De begge taflorna stäldes opp; de intetsägande ansigtena af far
och son blickade fram från den mörka bottnen.
»Sätt nu fram mat och bränvin, mor, se så!»
Det skedde och Sven pratade, allt emellanåt smuttande ur glaset.
»Ser ni mor, och Kärf der!» yttrade han slutligen med lallande
stämma; - »ser ni, om inte den der skälmen varit, så hade Sven i
Skäralid varit en annan karl än han är. Nu är han en lathund, en
stackare, en oduglig stackare, en fyllhund, ja det är han. Men det är
allt hans skull, den der platta herrn der. . . ha ha ha! och jag gråter
som en käring . . , En sup till... Se så, den spiken drog, sade
timmermannen när han stoppade honom i fickan.»
»Men», återtog han och sökte reda tankarne, »men si, så går det, så
går det när det bästa man har stjäles bort; och hvarför kunde han stjäla
det? Jo, derför att det var en herre, en förnäm herre. Nu kanske
hon kommer till Anstad ... ha ha, det blir rart! Att hon inte skäms
med sin betjent och sin lilla baron, fast han inte kallas så ... ha ha
ha, inte har hon bättre än jag. Hör på, mor, du är en beskedlig
käring, men inte är jag kär i dig, du får dras med Sven till dess han
supit i hjel sig, ja det får du; men då skall du begrafva mig lång bort,
långt bort i bondvrån, så att jag slipper ligga bredvid herrskap, vet du
det gumma! Herrskap, ha ha! vackert herrskap!» fortfor han och
råg-lade opp, fattade de begge porträtterna och kastade dem på golfvet.
»Ser du, Kärf, så här ha de gjort med mig», sade han, ursinnig af
rus och vildhet, och stampade midt på porträttets bröst, »de ha
trampat mig midt på hjertat. . . Och ser du, nu trampar jag igen, men der
finnes intet hjerta inunder. Nå, vill du inte sönder? Jo, se det går,
det går! Hurra, det var bra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
