Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Kask. 181
När jag för några år sedan gjorde en resa genom ett af Sveriges
skönaste landskap (vi ega många sköna, hvilket är väl det skönaste?)
såg jag på något afstånd en låg tornspira höja sig öfver skogen. »Hvad
är det för ställe?» frågade jag bonden.
»Hm, jo det är Herrmansdal.»
»En gammal herregård; går vägen ditåt?»
»Jo gör han så . . . hm, det är ett bra styft håll.»
»Åh ja.»
»Det är så när till två mil som en och sju åttingar.»
»Ja.»
»Vi bruka alltid beta framme vid gamle Raskens.»
»Ligger det nära Herrmansdal?»
»Ja precist vid allén.»
»Godt, du skall då beta dina hästar.»
»Ja tack; annars är det patron, som rår om Herrmansdal.»
»Hvilken patron?» frågade jag med en obehaglig känsla, då just
nu de djerfva konturerna af ett gammalt svenskt slott stucko fram ur
skogen, och jag såg ett högre midteltorn och två smärre hörntorn spegla
sig i vattnet af en insjö.
»Jo, patron Adamsson.»
»Adamsson?»
»Ja; hanses far kom till Göteborg i en sko och en stöfvel, så
fattig var han, och sålde nubb och ståltråd, för si han var från
Småland och ...»
»Nå vidare!»
»Herrn är väl inte smålänning?»
»Jo, min gubbe.»
»Jaså, hm ...»
»Ja, säg du ut.»
»Åh det är bara som folket säger.»
»Hvad?»
»Jo, hi hi, di säger: »Sätt en smålänning på en sten i sjön, så
föder han sig nog ändå.» Med förlof, herrn tycker väl inte illa vara,
men så säga de på plasir . . . bara plasir. Annars så är detta Raskens
stuga . . . tvroo!»
Och vagnen stannade.
»Nå, och den der stackarn blef rik?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
