Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 .- Berättelser, skizzer och noveller.
Rasken ingen rättighet hade att bo här och att de skulle hysa in mig
i statbyggningen. Jo pytt! Rasken hade nog sina papper i ordning
och det tog skruf vid häradsrätten, så att de fingo smörj på klorna,
för si lagman sade: »det är skam att vilja köra ut en så gammal gubbe,
som Rasken», sa’ han; »men du har lagen på din sida» sa’ han, »och
f-n skola de och icke få dig ut», sa’ han i utslaget.»
»Jaså.»
»Ja, Märta, du kan ta fram papperen så att herrn kan få se ...»
Lyckligtvis var Märta ute för att rifva af stickelbär, och jag
räddades från gubbens papper.
»Berätta litet om gamle grefven», bad jag.
»Jo, gamle grefven ... Ja herrn menar grefve Gustaf.»
»Och tillnamnet?»
»Jo, sjelfva adelsnamnet var Ädelfalk, och han hade tre ädelfalkar
i sitt vapen, med gyllene ringar kring halsen, som väl kunde ses öfver
slottsporten innan den nya patron lät ta bort vapnet och stryka dit
kalk i stället. Jo, grefve Gustaf, det var en nådig herre och god se’n,
och rask se’n, som tusan pocker. Det var i hans ungdom ett stort
spektakel med min svärfars första hustru ... Si hon var mor åt min.
Då lefde grefve Gustafs far, riksrådet. Det var en myndig herre det
och styrde land och rike och var som en kung här på Herrmansdal;
han hette Herrman, som riksrådet hans far, som byggde opp slottet
från första sten till den sista.»
»Och spektaklet?»
»Jo, se det hände sig som så, att här var en gammal
trädgårdsmästare, som hette Molinder. . . han bodde der oppe i trädgården.
Gubben Molinder var, säger man, en mycket underlig gubbe, men
trogen som guld. Nu hade han en dotter, som var fin och fager under
anletet, som det står i den heliga skrift, och hon satt der nere i sin
faders stuga och väfde och var flitig. Men pass på, unge grefven -
han var då såder tjugo år gammal - gick dit den ena gången efter
den andra. I början gick det bra och gubben Molinder tog mot
honom och gaf honom både ananas och päron och blommor; men si det
var inte meningen. Saken var den, att vår unge nådige grefve blifvit
flux kär i lilla Anna och hon tyckte om honom; ty han var en ståtlig
herre, vår unge grefve. Jag var då bara barnet, men mins ändå hur
jag såg honom spränga å stad på en yster häst ut på parforcejagt
med vindthundar före och en hel jägarskara efter; det var något annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
