Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Rask, 185
att se än våra söndagsjägare, som inte kunna skjuta en hare på en
gång utan hälften i sänder - ah det är ett elände.»
»Nu hände det sig så att gamle Molinder en gång kom in (han
hade nog någon aning, ty gamle Molinder viste litet för mer än
andra) och då höll unge grefven Anna om lifvet och ville kyssa henne;
men hon stretade emot kantänka, ty hon var en ärbar flicka.»
»Gubben stannade i dörren och unge grefven flög förskräckt
baklänges.»
»Nådige grefve!» sade gubben Molinder, »vill ni verkligen bringa
sorg, skam och vanära öfver en gammal tjenare; är det derför jag
har troget tjenat er fader och farfader?» sade gubben.
»Käre mästare», sade gref Gustaf, som ångrade sig, men som
verkligen höll af flickan, för si den tiden var kärleken inte så »ovarjabel» som nu, inte en penningsak som nu, inte ett lycksökeri som nu.
»Käre mästare», sa’ gref Gustaf och hans ögon blixtrade, ty det kunde
de, »jag menar ärligt med Anna, ja, inför Gud ärligt.»
»Hvad menar ni med ärligt?» frågade gubben.
»Jag vill taga henne till äkta, göra henne till min grefvinna.»
»Nej, det får ni icke, unge grefve, det menar ni inte, äfven om
ni nu vill det; min flicka är för god att bli en dålig, föraktad
grefvinna, min dotter behöfver ej låna glans af eder, unge grefve; hennes
heder skall bli att varda en ärlig och tarflig mans hustru, en god
maka, en stilla husmoder, en rättvis moder, sin mans ära och icke
hans skam.»
»Men», återtog den unge grefven, »jag menar uppriktigt: jag vill
ega henne, om hon sjelf vill det.»
»Nå, Anna, hur vill du: vill du bli din mans ära eller din mans
skam?» frågade fadren.
»Då reste flickan på det vackra hufvudet, räckte sina begge händer, den ena åt fadren, den andra åt grefven, och sade: »Jag vill
bli min mans ära, käre far; och ni unge, nådige grefve, ni vet att
jag håller af er - mycket, mycket - men far min har rätt, kom inte
hit oftare.»
»Det är således din dom, Anna!» frågade grefven.
»Ja», sade Anna och dolde sina ögon, ty hon gret.
»Det är icke hennes dom, unge nådige grefve», sade fadren, »det
är Guds dom er emellan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
