Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 Berättelser, skizzer ock noveller.
en spik midt igenom peruken, och när man då hänger dit ett betsel,
ser det helt kuriöst ut att se den högtförnäme gubben titta fram mellan
remmarne, ha, ha! Gudi lof vi äro ifrån alla gamla fördomar.»
»Ja, i sanning, fördomarnes tid är förbi.»
»Ja, för evigt; det är numera intet annat som gäller än
menniskokärlek och fosterlandskänsla, ingen skilnad mellan hög och låg. Det
är icke blott min, utan ju också din öfvertygelse, min lilla friherrinna»,
sade han, då hans hustru nalkades.
»Ja, bästa du, jag tänker som du», sade denna, hvars tråkiga
ansigte för dagen antagit helgdagsminen. »Men», tillade hon, »du
uppehåller vårt främmande så länge; jag vill också visa mina små
anläggningar; dessa blommor, hvad sägs om dem?»
»O! förtjusande, en dylik pelargonium har jag aldrig sett.»
»Ganska skön; hur kan friherrinnan få dem så vackra.»
»Jo, det är en liten egenhet, som jag kan lära bort; jag lemnar
ut dem åt folket. I deras rum är mera fuktigt än här, och deraf må
blommorna så förträffligt. De få ett eller ett par dagsverkens
afkort-ning för det att jag använder deras rum som drifveri. Der står ibland
hela golfvet fullt af krukor, så att det riktigt luktar osundt af dem;
men de äro så roade af det lilla förtroendet.»
»Men herrskapet har ju orangeri?»
»Ja visst, men det är illa inrättadt efter gamla fasonen; min
gubbe har ej hunnit bygga något nytt; mina blommor alldeles
förstördes der första vintern.»
»Ack och en fogel, som sjunger! Ack! min nådiga friherrinna,
hvad är det för en fogel; jag skulle nästan tro att det vore en
näktergal, om han icke sjöng midt på dagen.»
»Det är verkligen en näktergal.»
»Och sjunger i solskenet; han sjunger ju eljest endast i skymningen?»
»Ja visst; men min lilla Filomél är blind, det lilla snälla kräket;
man måste för att få dem snälla att sjunga sticka ut de små ögonen.
Det har jag låtit göra» Ack! man kan inte höra något skönare och
mera rörande än hans sång, som andas saknad och längtan.»
»Ja, i sanning, man kan bli rörd att höra dessa herrliga vexlande
toner; och han ser inte?»
»Nej, alldeles intet; det var en italienare, som lärde mig deri
konsten. Förut sjöng lilla Filomél blott om aftnar och morgnar; men då
var jag hindrad att höra honom. Är han inte alltför snäll?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
