- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
216

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

just många skepp löpa in denna vägen, utan gå utomskärs, och då
hade morfar långa resor och knapp förtjenst.

»Men allt gick ändå bra; ty morfar var flitig och ordentlig han,
och mormor se’n, den beskedliga rara mormor var god, huslig och
arbetsam som en myra — och hvar dag bad hon till Gud om frid
och lugn i kojan; vet du, sådana böner hör han nog.

»Allt gick således bra nog med Guds hjelp; men arbeta behöfdes
det, oafbrutet arbeta, och derför var mormor så flitig och spann lin,
som de sedan sålde till fartygen eller då de foro till staden.

»Det var tråd, som var mycket starkare än sådan man får på rullar
och som de kalla jerntråd — vackert jern af bara bomullsgarnet,
fastän det är spunnet på maskin och tvinnadt också. Sjelfva
engelsmännen ville ha af mormors linnetråd, som var så slät, så stark och
så fin, att många kaptener, som ofta foro denna vägen, köpte opp allt
hvad mormor hann att spinna och sade, så berättade mormor ofta, att
sådan tråd hade inte sjelfva drottningen i England, då hon sydde
nattkappor åt kungen sin man.

»Nå, och så blef det här på Lindöskär i många år. Allt gick sin
gilla gång och mormor var oppe med solen och bad Gud — och så
satte hon sig att spinna. Du skall se den rocken, en gammalmodig
en, med så bred hjulring, att det ser ut som om han vore skuren ur
en bräda, men han hade fart och mormor spann och spann, dag ut
och dag in året om, för att ha tillreds då kaptenerna kommo i
Lindösund här nedanför.

»Men ser du, en gång hade morfar varit ute och hjelpt ett skepp,
som höll på att stöta på vid utklipporna och kommit in i skären, innan
de viste ordet af — det var om våren och skeppet skulle gå till
Ryssland med apelsiner. Det är fasligt hvad de måtte äta apelsiner i
Ryssland.

»Flere dagar förgingo, men morfar hördes inte af. Ändtligen
kommer en springande och säger: »nu kommer fars båt i sundet.»

»Gud ske lof för det», sade mormor; »säg mig till när han lägger
till.»

»Och båten lade till — det var i qvällningen — men ingen
morfar sågs till — nej du, han låg under tofterna — han var död,
hade drunknat långt borta vid Skälhästarne, så heta några skär tre
mil härifrån.

»Mor, som då var bara flickan, dånade så att hon ej kom af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free