Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors spinnrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Påföljande sommar kom der helt oförmodadt en gäst till lotskojan
vid Lindöskäret. Det var en herre med grå hatt, gentil rutig sammetsväst
med silkesränder och för öfrigt nätt och prydlig. Han kom hem
med far, som lotsat ett fartyg åt V. till, och hade med sig en
kappsäck och dessutom en hel hop underliga ting, som han genast hängde
opp och satte i ordning.
Det var magister Nordeling, docent i Lund och utsänd af Kongl.
Vetenskapsakademien för att forska efter huru länge det kunde dröja
innan Sverige blef qvitt allt sitt vatten. Magister Nordeling var för
öfrigt en ung hygglig man med bildning och ett lika vänligt som öppet
sätt att vara, så att han redan vid framkomsten var ganska bekant
med den hederlige lotsen, som då han kom in i stugan presenterade
sin gäst och sade: »se, mor, sådan måse jag fångat i V. Han skall
bo oppe på vindskammaren.»
»Vindskammaren? Lars Olof!»
»Ja visst. Hå, det var sant, hör på, lilla magister — sätt fram
en stol åt magistern, Johanna! — hör på, lilla magister, nu är saken
den, att det inte fins mer än ett rum der ni kan bo, och det är
vindskammaren, och nu är det så ...»
»Åh, inte skall du dra fram med det, Lars Olof, det låter så
barnsligt», sade hustrun.
»Åh prat, gumma, detta här är en klok herre, vet jag, och ingen
dålmåns, han begriper nog.»
»Fortfar, ålderman!» bad främlingen.
»Jo, si nu är det som så — hör på, mor, du kunde allt ge oss
en grogg efter vi ha främmande — jo, det är som så, att vi hade en
gammal mormor här i huset, Herre Gud hvad det var för en rar
gumma; men hon dog härom året»
»Jag förstår, der oppe, det gör ingenting till saken», inföll magistern.
»Åh nej, hon dog der borta i vrån midt under klockan. Åh nej;
men ser magistern, det är som så, att det inte är så utan att hon
går igen — hm, bara skrock, hm, fast det förbanna mig är lifslefvande
sanning, som att jag sitter här.»
»Jag är ej skrockfull, kära lotsålderman.»
»Skrockfull! Jag vill låta skära af mig näsan om inte mormor
går igen och spinner der oppe så att det är lust och glädje åt; men
si herrn är nog ingen kruka, det ser jag, och dessutom så är gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
