Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter Abel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Berättelser, skizzer och noveller,
Aj! han hade skurit sig i fingret, just då han skulle utrusta sin
lyckas skepp.
Ett halft år derefter lystes det för Julia S. och en grossör från
Göteborg, hvars stånd och vilkor bättre öfverensstämde med
grosshandlaren S. och hans åsigter.
Baron Ernst kom nu åter på besök hemma och stannade efter
sin vana vid grindstugan. Barndomsförtroendet gjorde, att han ej kunde
för Lina förtiga sin otur.
»Hvad tycker du - och nu gifter hon sig med en köpman, hon
som svor mig trohet och kärlek - så mycket äro de att lita på.»
»Aj, aj, baron Ernst, jag är rädd att det bara varit Peter Abel
och hans hund, som gått till botten för baron.»
»Åh, du är galen med din Peter Abel», sade Ernst förargad och
fortsatte resan.
»Vet mamma, jag trifs ej i Stockholm, jag flyttar nu till Svenneby
och sköter gården. Jag vill bli en dugtig landtbrukare.» Han ville
nemligen ej vara qvar på skådeplatsen för sin smälek eller se den der
göteborgaren fara bort med hans första kärlek. Han ville ej stå och
se huru Peter Abel tumlade i sjön med porsUnshufvudet före.
Han nedsatte sig på Svenneby och gjorde som vanligt opp stora
planer. Det låg i hans lynne att räkna mycket på framtiden. Han
gjorde derför många anstalter, han byggde, utvidgade trädgården,
upptog nya egor och stälde allt på ny fot.
Några år gick det framåt; men der kom en våt sommar och der
blef missväxt. Han hade beräknat att kunna sälja tvåhundra tunnor
säd, men kunde ej sälja en enda. När han för sin vän i grindstugan
klagade öfver denna otur, småskrattade hon och sade:
»Aj! baron har visst skurit sig i fingret.»
»Du är galen med den historien, kära Lina!» afbröt han misslynt;
»det der är en olycka, förargligt, då man gjort sig så mycket besvär;
men ändå...»
»Åh ja, såret läker sig.»
»Ja det gör det. Vet du, bara jag får allt i gång, så skall det
bli säd, så att jag betalar mina skulder och allt går bra.»
Men äfven de påföljande åren blef missväxt, och baron blef all
deles utledsen på landtbruk. Han hade också kommit i temlig skuld
och var många gånger verkligen i förlägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
