Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter Abel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peter Abel. 239
med Julia S., dotter till grosshandlaren S. Du må tro, hon är
engla-god, den flickan, och vacker se’n, vacker som en dag.»
»Ja, det kan jag nog tro», smålog Lina, som allt ifrån forna tider
hade ett visst misstroende till baron Ernst och hans beräkningar.
»Jag skall nu hem och berätta mamma det der och bedja om
hennes välsignelse; ty ännu är ej förlofningen eklaterad, men blir så
snart jag säger ifrån.»
»Jaså, baron har ej sagt ifrån än?»
»Hvad behöfs det? Att Julia håller af mig, det har jag sett, och
jag är som barn i huset; blott ett ord och saken är afgjord.
Emellertid vill jag arrendera Svenneby af mamma, så att jag har någon
bostad att erbjuda min Julia. Hon är alldeles förtjust af landet, det har
hon sagt mig.»
»Jaså; men käre baron Ernst, gör sig icke för säker.»
»Säker!» skrattade baronen. »Ja det är jag; men farväl med dig,
Lina.» Och med dessa ord satte han åter i fart.
Ernst fick arrendera Svenneby.
»Ja, det har sin sanning, att vi med vänlighet mottagit herr
baronen i vårt hus», sade grosshandlaren S., en mycket lång, långsam och
högtidlig person, »det är visserligen äfvenledes sant att vi alla, Julia
inbegripen, sätta värde på herr baronen som en treflig sällskapskarl,
med, som kännare påstå, en synnerlig färdighet på piano. Jag förstår
det visserligen icke, men äfven herr baronens böjliga röst har förtjust
fruntimmerna, synnerligen min gamla syster, som i sin ungdom sjöng
på konserter, men numera, för sin envisa hostas skull, ej får fram
en ton.»
»Och - grosshandlaren ’må afgöra min dom.»
»Jaha; men som min enda dotter Julia ännu är så ung, kan
ingenting afgöras nu, utan får tänkas på.» (En lång tystnad.) »Men
då nu herr baron, efter all anledning, äfven talat med flickan...»
»Ja det har jag - så...»
»Så», fortfor grosshandlaren, »så är det, i sakens närvarande skick,
ej tjenligt eller passande, att herr baron besöker oss annat än när vi
hafva större bjudningar, då vi skola med nöje se baronen här.»
Grosshandlaren gjorde en stel bugning, och som det tydligen ej var något
bevekande att andraga, så aflägsnade sig Ernst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
