Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgebarnet. 265
»Det der förstår inte du, barn; han må vara så bildad som helst,
så kommer han det oaktadt i hela sin lefnad ej att räknas till den
bildade klassen. Men vi hafva talat nog om honom. Kommer han
igen, så ta vi emot honom enskildt; men laga så att han inte kommer
då vi ha främmande, det går icke an. Inte heller vill jag att han
löper hit så länge Ernestine är nere på besök; ty hon tycktes
verkligen besvärad af honom. Hon mins honom knappt, ty hon är yngst
och kom bort tidigt, stackars Ernestine.»
Majorskan tystnade och tycktes hvälfva några tankar i sitt sinne.
Hon viste dock ej rätt huru de skulle komma fram.
»Vi hafva väl ej mycket qvar af qvartalet», sade hon ändtligen.
»Nej, mamma, inte mer än nio riksdaler sexton skilling - utom
tio skilling, som slagtaren ej kunde ge tillbaka, och tre riksdaler i
silfver, som vi gömt undan, att taga till då nöd kommer.»
»Det är bra hårdt att vara fattig.»
»Åh nej, mamma lilla^ det går ju rätt bra, och vi ha ju ändå råd att
då och då göra ett litet kafferep, som inte är sämre än andras; och
efter det roar mamma, så ...»
»Kära Emma! det vet Gud att det visst icke roar mig; men man
är rent af tvungen. Vi bli bjudna öfverallt och då ha naturligtvis de
anspråk att vi skola se dem igen.»
»Men, mamma, inte behöfs sådan der kontant betalning vänner
emellan.»
»Vännerl Hvad du talar barnsligt; det är ej frågan om vänner,
utan om en hop personer, som skulle taga heder och ära af oss, om
de ej finge full valuta för sin artighet. Tror du att vi ha några
vänner här? Nej bevars, det tror ej en erfaren menniska; man blir
småningom afvand med att hafva vänner. En af våra vänner är rådman
Svan och ändå höll han på att bringa vanheder öfver salig pappa i
hans graf och binda oss vid tiggar s tafven. Lyckligtvis hittade jag
qvit-tensen ibland pappas papper, och då bad han om ursäkt att han glömt
den lilla summan af några tusen riksdaler. Så der går det till. Och
ändå är rådman Svan en bland våra vänner. Han har endast med
fullt vett och vilja velat göra oss olyckliga; men det stör ej vänskapen
- sådan är vänskapen.»
»Men hvarför skall man då göra sig så mycket besvär för
menniskor, som, oaktadt all denna möda att förtjena deras vänskap, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
