Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Berättelser, skizzer och noveller.
första tillfälle svika vänskapens fordringar och förneka till och med de
enklaste pligter mot andra menniskor?»
»Kära barn! det brukas, det går ej an annat. Hvad skulle man
väl säga?»
»Men hvad gör det då egentligen hvad sådant folk säger? Vi
bero väl icke af deras omdöme, utan af vårt eget samvete.»
»Ja ja, Emma, du känner icke verlden, du har ej pröfvat den som
jag», sade majorskan. »Men vet du, Ernestine hade allt rätt i att vårt
möbeltyg är urmodigt.»
»Jaså.»
»Ingenting mer än jaså?»
»Men det är ganska snyggt, och det är ju hufvudsaken.»
»Snyggt, åhja, men Ernestine menade att jag väl kunde hafva råd
att köpa annat, och ser du - inte vill jag bekymra den stackars
flickan med att säga henne, att jag är så fattig, som jag verkligen är.
Hon tyckes ej hafva en aning om huru svårt det ofta är för hennes
stackars mor - och det gläder mig; hon bör få njuta sin sorgfria ungdom.»
»Ack ja, det bör hon», sade Emma och tänkte efter huru saken
skulle kunna hjelpas. Hon hade blott en önskan, den att se sin mor
glad, att ställa allt så att fattigdomen för henne ej skulle kännas
tryckande; men nu i fråga om möbeltyget var det svårt att hitta på råd.
»Nu har jag det», ropade hon slutligen och hennes goda ljusblå ögon
strålade af fröjd, »nu har jag det.»
»Hvilket?»
»Möbeltyget, mamma!»
»Möbeltyget, men ...»
»Jo, ser mamma, jag har ju litet gammalt guld, som jag fått till
skänks af moster Hedda i lifstiden, en söndersliten halskedja och ett
par ofantliga örhängen med pendanter.»
»Och sedan?»
»Dem säljer jag. Herre Gud! de ligga som ett dödt kapital, jag
gör ej med dem. Vi ha ej råd att arbeta om dem.»
»Men det är ändå skada», menade majorskan.
Åstundan att få vackert möbeltyg och att visa Ernestine att det
ej var fattigdom, utan endast sparsamhet, som hittills hindrat majorskan
att modernisera sina möbler, gjorde att alla betänkligheter veko.
»Men nytt fortepiano, det bli vi ändå utan», suckade majorskan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
