Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Berättelser, skizzer och noveller.
»Ernestine har rest», yttrade majorskan till Emma; »det barnet
har aldrig gjort mig annat än glädje.»
»Ack ja, mamma!»
»Nu är hon förenad med en ädel man »
»Men, mamma, bra eländig ser han ut.»
»Eländig! Hvilka idéer! Ligger väl mannens värde i att se bra ut?»
»Nej, visst icke, men det tycks som han skulle vara sjuklig och ...»
»Sjuklig? Ja, det veta vi, han har förkylt sig i Schweiz under
en fotresa i bergen då han ... du har väl hört berättelsen? min vän
friherrinnan har berättat alltihop.»
»Nej.»
»Jo, ser du, i Schweiz äro alldeles oöfverstigliga berg, men emellan
dem ligga små gångstigar, der de resande måste färdas. Då Gabriel
der i sällskap med en rysk furste och en engelsk lord vandrade fram,
fingo de höra nödrop. Ryssen och engelsmannen vågade sig ej förbi
de beständigt nedrasande lavinerna; men Gabriel gick med gammalt
svenskt mod fram och fann en hel fattig familj nära begrafven i snön. Han
bar då den stelnade och dånade modren derifrån, sedan barnen, och
räddade alla. Men en åder sprang i bröstet och sedan har han
en utvidgning i hjertat. Var det ej ädelt?»
>Jo, mamma.»
»Och nu skall Ernestine ega honom, hans namn, hans rang och
hans framtid.»
»Ja.»
»Kära Emma, der ser du hur en flicka, sorn bryr sig om bildning,
som söker att genom konst höja sina naturliga behag, går en lycklig
framtid till mötes och ständigt gläder en mors hjerta.»
»Ack, mamma!»
»Ja, kära Emma, du är god, beskedlig, flitig, huslig; allt det der
är bra; du är uppoffrande - allt godt; men derpå gör ej verlden
afseende. Du blir aldrig gift, Emma lilla, utan jag måste dö med den
sorgen att veta dig oförsörjd.»
Emma smålog.
»Du anser det för lappri, men du är, ined dina underliga åsigter,
med din beskedlighet och blygsamhet, för mig ett sorgebarn.»
»Goda mamma, säg ej så, det gör så ondt i hjertat.»
»Jag vill ej såra dig, men du inser ändå, att du står långt efter
för din syster; hvarför skall du det, stackars Emma?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
