Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgebarnet. 275
underrättelsen om Emmas dårskap och mammas obegripliga svaghet
mycket är skulden. Gud pålägger oss svåra kors - men vi skola
draga dem med tålamod. - Glöm ej
Ernestine Tornérkrans.
P. S. Mamma behöfver ej skrifva utanskriften längre än som gör
att jag får brefvet: »Högvälborna fru friherrinnan Ernestine
Tornérkrans. Helsingfors.» Gabriel säger att det gör detsamma hvad jag
hette innan jag fick honom - nu tillhör jag honom i lif och död.
Deri har han allt rätt, mamma! Lilla Alexandra helsar- stackare, hon
tycker icke om tranen; men lilla ryggen tyckes en smula rakare
än i går.
Vigseln var slut, kullerstolarne borta och de få gästerna smuttade
ur sina glas med rhenskt vin, då majorskan fick detta bref. Hon gick
in i sitt rum och läste det.
Emma, lycklig som en ung brud plägar vara, satt i den numera
urmodiga storrosiga soffan bredvid sin man bleckslagarmästaren Axel
Erman. De nygifta skola sålunda sitta på exposition. Notarien
Qvickling sade åtskilliga snillrika saker till bruden, som dock ej tycktes
så uppmärksamt höra på dem, som notarien och det högtidliga
tillfället fordrade.
»Men hvar är mamma?» frågade hon oroligt; »jag måste gå in
till mamma och läsa brefvet.»
När hon kom in, fann hon sin mor simmande i tårar.
»Jaså, är det du, olycksbarn», snyftade majorskan och utsträckte
sina armar. »Emma! Emma! du är mitt sorgebarn. Om Gud tagit
dig då du var liten, hade det varit bättre.»
»Goda mamma! gråt inte, jag är så lycklig.»
»Lycklig, Emma! Det är just olyckan att du finner dig lycklig
då du krossar din mors hjerta.»
»Men mamma gaf ju sitt bifall?»
»Ja, ja, och hvad säger Ernestine derom? Hvad skall hela
verlden säga? Såg jag icke sjelf, att notarien drog på munnen, då du i
brudstolen sade: »jag tager dig Axel Erman till min äkta man, att
älska dig i nöd och lust» - då ville han skratta. En majorsdotter, en
flicka, hvars syster är lierad med de förnämsta hus, lofvar tro och
kärlek åt - en bleckslagare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
