Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Berättelser, skizzer och noveller.
»Goda mamma!»
»Hade ej doktorn varit, hade han den enfaldiga menniskan icke
trott att du skulle dö i nervfebern, hade han icke kommit med sina
jemnlikhetsidéer och för ett ögonblick förledt mig till den dårskapen
att bifalla - men det är gjordt, det kan ej ändras; läs brefvet!»
Emma var upprörd, men bibehöll det oaktadt sitt yttre lugn; det
var något i hennes hjerta som sade henne, att hon hade rätt, men
mor och syster orätt.
Emma ömsom rodnade och ömsom bleknade, ej så mycket öfver
Ernestines och hennes Gabriels vrede, utan öfver den ton af platt,
glädjelöst lättsinne, som syntes i hvarje rad af hennes bref; detta
jem-merliga svajande mellan en riy hatt och hoppet på Guds godhet, detta
eflfektsökeri med hennes älskade Gabriel, denna uppriktighet i frågan
om stadens nöjen, och denna kärlekslösa kärlek, hon slösade på barnet
- allt sårade Emma, som lefde endast genom och för andras skull.
»Och detta bref kan smärta mamma så mycket. Ack, mamma!
jag är ändå lyckligare än Ernestine, ty jag börjar åtminstone icke med
ett hem, som är ett mellanting af ett lasarett och en teatersalong.»
»Hvad?»
»Ja, mamma, der smärtan, möjligen den för sena ångern och
högmodet qvida in i kulissen, under det att andra le och dansa framme
på scenen.»
»Du talar illa om min Ernestine, hon är,likväl så långt öfver dig,
att du ej bevärdigas att träda inom hennes dörrar. Och ser du, jag,
äfven jag föraktas af min dotter; hon vill ej veta af sitt - mitt - ditt
namn - din salig fars namn; det är hårdt, det är din skull.»
Emma hade ämnat svara, men i detta ögonblick stack doktor
Önnetsson in sitt jovialiska ansigte genom dörren.
»Brudgummen bad mig gå in., Hur är det, majorska? Ack! en
liten attack af de vanliga krämporna.»
Majorskan teg, men dolde sina förgråtna ögon i näsduken.
»Känner majorskan någon värk i hjessan, liksom det satt en spik
och borrade?»
Intet svar.
»Mamma har fått ett bref», sade Emma; »här är det, doktor; ni
vet allt förut.»
»Ah ha, mesalliansen? Hm, bleckslagaren är en rätt hygglig och
instruerad man, hm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
