Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Berättelser, skizzer och noveller.
behöfvas för att göra henne god igen, om så illa skulle ätbara, att hon
fann sig föranlåten att säga: »ja, ja, lille Rolf, det der skall jag tala
om för majoren.»
Jag kom således med på den stora bjudningen. Jag blef
förblindad af de glindrande kronorna i taket, de stora speglarne på väggarna,
förgyllningarna, folkhvimlet i de präktiga rummen, och ändtligen af de
mjuka mattorna, som, trotsande mina klackar, läto min lilla person
smyga fram tyst som en ande. I det vackra sällskapsrummet stod
och satt en hel societet i tystnad - ett piano ljudade, en stor
konstnär lät höra några af sina nyaste kompositioner. Det var säkert en
stor konstnär; ty jag, äfven jag förstod honom, kände, kanske klarare
än de andra, hvad han känt, då han författade dessa stycken, tonfall
och vändningar, som jag tyckte vara ett slags språk - kanske
jag förut hört detta språk i en drörn, en sådan dröm, som endast barn
kunna drömma. Jag stod tätt inkrupen intill min far och höll mig tyst,
så länge musiken varade, men också, i samma ögonblick den slutade,
öppnade jag min frågobok.
»Hvem är den der gubben der, som står på pelaren?»
»Det är en filosof.»
»Fy, se filosofer så ut? Hvad är han af?»
»Af marmor.»
»Äro filosofer alltid af sten?» Så der fortsatte jag min examen om
döda ting, ty de voro ovanligast. »Pappa! hvem är det vackra
fruntimret der borta?» frågade jag och pekade på en skön qvinna, som,
tätt omkretsad af herrar, smålog med ett barns liflighet och behag.
»Det är vår värdinna, friherrinnan Dagobert.»
» Dagobert ?»
" »Ja, hon kallas efter sin mans förnamn, ty der borta sitter en
annan friherrinna Gyllenpil.»
»Den der tjocka?»
»Ja - tyst, min gosse - hon kallas friherrinnan Alexander.»
»Jaså. - Kors, pappa, hvad friherrinnan Dagobert är vacker!»
»Den lille mannen har smak», yttrade en spenslig herre med
glasögon på näsan och stora polisonger; »den lille karlen är en omutligt
rättvis domare.»
Den spenslige mannen skyndade fram till friherrinnan och tycktes
berätta henne något. Några ögonblick derefter kom han åter och
fattade min hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
