- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
301

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyckeln. 3T

tillbaka i soffan. Du säger således att jag ej är fri, derför att jag
gör hvad jag behagar.»

»Friheten, kära du», sade von Turn och fattade sin väns hand,
»friheten består ej i att göra hvad du sjelf behagar, utan i att göra hvad
Gud behagar och vara nöjd med hvad Gud beskär. Om du blir gift,
kom i håg att din frihet beror just derpå, att din hustru vet allt, deltar
i allt - då är du fullt fri; du behöfver ej dölja dig bakom
förställningen, du behöfver ej strida om mitt och ditt; ty er vilja är en
gemensam vilja, er frihet är en gemensam frihet, liksom eder egendom
är gemensam och edra barn äro lika eder begge. Ser du, Rigelstedt,
så skall det vara.»

»Så skulle det vara», sade Rigelstedt misslynt, »men så är det
icke. Mina erfarenheter -»

»Äro dock endast erfarenheter», inföll von Turn, »men i hvarje
menniskosjäl finnes en röst, som talar kärlek, försoning, tro och hopp.
Denna röst kan icke, får icke ljuga, ty då vore lifvet en lögn, och den
som gaf oss det en ränksmidare; men deremot äro våra erfarenheter
blott yttre åskådningar. Vi se ytan af tingen och af menniskorna, då
vi ej studera dem med kärlek, det vill säga: då vi se dem med det
sinne, som Gud nedlagt i vår själ, trons sinne. Allt godt hvilar ytterst
på tro - tror du på Gud, så skall du också tro menniskorna, och älskar
du menniskorna, så älskar du också deras fader.»

Von Turns allvar hade redan börjat besvära Rigelstedt, som förut
funnit sig endast gripen deraf; han var en lättsinnig menniska, som
lika lätt fick intryck som de åter utplånades, derför svarade han nu:

»Det är, förbanna mig, skada att du ej blifvit prest. Att höra
komminister von Turns predikningar skulle blifvit uppbyggligt, och det
till gagns.»

»Du tänker således ej på mina ord?» frågade von Turn.

»Jo vasserra, men nu framför allt på att klockan är tre, och jag
är bortbjuden på middag hos baron Gyllenpil. Det är ett äktenskap,
von Turn, eller hur? Nej, det är ej något äktenskap. Men der felar
det åtminstone icke, att viljorna äro förenade, ty herrn har rakt intet
tecken till vilja, utan står under sin vackra fru. Det är, å propos,
ändå remarkabelt hvad hon bibehåller sig; förbanna mig, är hon nära
lika vacker som dottren, Emerence.»

»Hon lär vara vacker, Emerence Gyllenpil?» frågade von Turn.
»Under sin uppväxt, så -»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free