- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
309

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyckeln. 3°9

»Är det Anna?» frågade frun med ett sorgligt leende, när hon
hörde namnet Krans.

»Ja, hennes nåd!»

»Känner du igen mig, Anna?»

»Hennes nåd är bra lik fröken Emerence, men -»

»Men hon såg ej så sjuk och lidande ut som jag. - Jo, Anna,
jag är densamma. Jag kommer från Loka, jag har begagnat baden der.
- Du åter ser frisk och glad ut, Anna.»

»Ja, hennes nåd, Gudilof, jag är nöjd. Ack!» tillade hon, liksom
hon glömt något, »mormor måste ut, hon också; vänta litet, hennes
nåd.»

»Den der Krans har, förbanna mig, haft smak», yttrade kaptenen.

»Jaså, du tycker det?» anmärkte frun skarpt.

Nu kom gamla mormor, friherrinnans forna sköterska.

»Ack, Herre Gud! är det lilla hennes nåd?» sade gumman. »Men,
min Gud! hvad min lilla Emerence ser blek och mager ut; Herre Gud,
jag mins nog, jag. - Se, vagn och drängar, gods och pengar har ni,
lilla friherrinna; men det tredje slog ej in.»

»Hvilket, kära gumma?» frågade friherrinnan.

»Åh jo, jag har alltid varit så der skrockaktig af mig, och så
spådde jag en gång, då ni var liten, om er; och då klingade en nyckel
i glaset för er och för Anna der. Det är underligt, att de två första
raderna slå in om er begge, men den sista slår ej in.*

»Det der skall gumman, förbanna mig, tala om, det kan vara en
diversion. Vi gå in - vill du Emerence?»

Och det rika paret gingo bugande in i den fattiges koja. Der
var så snyggt och så trefligt, så putsadt och så nätt; de få bohagen
stodo så väl i ordning, blommor och löf prydde väggarna, och här och
der sutto namnsdagsgratulationer och träsnitt.

»Nä, berätta nu, gumma», sade kapten.

»Åh, det är ingenting, men jag skall säga allt. Jag tog en liten
nyckel och hängde på ett hårstrå midt uti ett dricksglas och läste opp
en vers. När jag läste för Anna, klingade han då jag sade:

Armod i ditt bo,
Hopp och tro,
Rikedom och. lycka.

Ser hennes nåd, de två första ha slagit in, men det tredje var bara
narri, som ni ser, ty rikedom finnes ej här.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free