Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 H Berättelser, skizzer och noveller.
lättare och steg opp i höjden och således blef luften förtunnad vid
jordytan. Dess jemvigt stördes, och den kalla, tyngre luften från
norden rusade nu ditåt, för att fylla detta tomrum. Det måtte vara
öfver en stor yta, ty luften hade ovanlig fart mot söder. Men der
oppe i den högre rymden gick emellertid en ljum luftström mot norr,
under det att i den lägre en kall gick mot söder. Alla de der
betraktelserna hade varit ganska bra, endast jag icke personligen varit i
den der nedra luftströmmen och om landsvägen ej precist gått mot norr,
hvilka omständigheter bra mycket svalnade min vetenskapliga ifver.
Om jag nu kunde se någonting, så skulle jag se att snön har en
ganska vacker kristallform. Det är frusna vattenångor och de finaste
delarne lägra sig efter vissa lagar, bilda vissa bestämda figurer. Vi se
dylika figurer på en frusen fönsterruta. I rum, der fuktigheten är ringa,
se vi rutan ofta liksom beströdd med glindrande isstjernor, alla af samma
form, dessa äro alldeles desamma som snöstjernorna. En ruta i ett
fuktigt rum får deremot stora figurer, granna rosor med utdragna blad,
här äro tusendetal af dylika stjernor förenade i stora utbredda
kristallgrupper, hvilkas olika form beror af en mängd biomständigheter med
vätan, vattnets mängd, luftdrag, ojemnheter och dylikt.
Ja, allt det der är ganska bra och sant också, men faller sig ej
så intressant som det borde, om nemligen man måste mottaga de
vackra isstjernorna midt i ansigtet, i form af ett yrväder.
Det är väl äfvenledes rätt bra att veta, att orsaken, hvarför en
eller annan af dem återgår till vatten, är den, att de röfva värme från
min hud, så mycket som behöfs till smältningen. Men detta, just detta,
gör att de kännas så befängt kalla. Hvar och en isstjerna, som
sålunda smälter till iskallt vatten, måste, från den punkt den träffar,
borttaga sjuttiofem graders värme, det vill säga tre gånger så mycket
värme, som en varm sommardag. Det är ju ganska värderika
betraktelser och synnerligen intressanta när man, som jag vid den resan,
sjelf är experimentalfältet.
Det led allt längre på qvällen. Natten, sömnens moder, tycktes
likväl icke vilja tillåta någon lefvande varelse att sofva. Stormen tilltog,
det riktigt hven i skogen, fastän det der kändes något lugnare; huru
det var på gärdena vill jag ej omtala. Endast det är säkert, att
jordens odling den qvällen i mig hade en af sina uppriktigaste fiender.
Jag lofprisade i mitt sinne den vilda skogen och riktigt fasade för
de kusliga, vida fälten, som i Hushållssällskapets årsberättelser säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
