Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32O . Berättelser, skizzer och noveller.
Det var ej svårt att bli bekant. Sjelfva kaptenskan drog sig något
litet ur sina förskansningar, och snart blef samtalet lifligt, munterheten
allmän. Hulda var ändå alltid deri gladaste. »Vet ni», sade hon till
mig, dä vi talade om karakterer, »min syster Amalia har blott ett enda
fel, jag deremot en alldeles ofantlig mängd.»
»Nå, hvilket är då hennes fel? det vore intressant att få reda
derpå.»
»Jo – åh ja -»
»Kära Hulda», varnade modren; men flickan fortfor: »Amalias
fel är att hon ej kan säga nej, då hon borde säga det.»
»Och kanske icke så när hon borde det», tillade jag skrattande.
Men Hulda kastade en blick på sin syster och sade: »Söta Amalia, nu
var jag dum igen - kors hvad du bleknar.»
»Det betyder ingenting», inföll modren tillrättavisande. »Amalia
mår Gudi lof rätt bra, fastän hon ej pratar mera än hon kan försvara.»
Hulda böjde ned hufvudet och jag satt der temligen förlägen. Hulda hade
vidrört en öm sträng - kanske min anmärkning en ännu ömmare -
den. stackars flickan smålog väl, men blek var hon.
Min Gud! fins det väl också någon hjertesorg der ute på landet,
i det stilla hemmet hos en kapten med kompani, en gammal glad
hedersman som denne?
Belägenheten började bli temligen pinsam. Hulda teg, Amalia teg,
mamma teg, jag teg också, fastän det var min skyldighet att säga
någonting. Och så sutto vi der. Plötsligen hördes en liten pingla komma
allén utför och ej långt derefter hörde vi stampningar i förstugan.
Kaptenen, som gjort sin vanliga visit i stallet, steg in, småskrattande,
och sade: »Vi ha främmande der ute.»
»Hvem då? hvem kommer så här dags?» frågade kaptenskan,
temligen misslynt. Frågan blef ej besvarad, förr än den främmande steg
in, skyndade fram till kaptenskan och kallade henne moster och kysste
begge flickorna, som med ett rop: »Ludvig!» störtade emot honom. När
den der vackra scenen var slut, sade kapten: »Ludvig - hm hm -
här är en främmande. Min systerson magister -»
»Åh, det behöfs ej», ropade denne; »men hur f-n har du
kommit hit - är det verkligen du ?»
Det var min gamle akademikamrat, Ludvig Norrman - han och
ingen annan. Min käre Ludvig behagade genast att traktera familjen
med episoder af min lefnadshistoria. Sora han lade ut dem, blefvo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
