Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 319
då kaptensfar tappade pipan i golfvet och dervid vaknade. »Hvad!
klockan är ju redan tio. Jag tror att vår nye vän kan behöfva lägga
sig i god tid.»
Den hedersgubben - bara han velat hålla sig vaken tills jag
slutat - nu var det en förolämpning.
Hulda märkte troligen, att jag såg temligen hopplattad ut och
skrattade. Kaptenskan omnämnde att hennes Jakob Fredrik steg opp
klockan fem hvar morgon och brukade lägga sig tidigt. Det var
ursäkten, och så följde mig gubben yrvaken in i gästrummet, der sängen
stod bäddad med ett helt Mont Perdy till hufvudgärd och med två
brinnande ljus på bordet; men - ingen bok - ej tecken att läsa i.
Jag räknade rutorna i fönstret och tiljorna på golfvet, som man
bör göra då man vill vara sanndrömd; men det slog illa ut; ty först
och främst låg jag vaken, Gud vet huru länge, och sedan somnade jag
och drömde - alldeles ingenting. Först när pigan bittida på
morgonen kom in för att elda, vaknade jag, och nu först påminde jag mig
hästen och pojken.
»Kapten lät honom fara hem», sade pigan.
»Fara hem? Han hade ju inga skjutspengar fått.»
»Åh, det gör ingenting, det var kaptens egen häst från Stenkälla,
som han arrenderar.»
Hm. Således var jag nu fast der. Det var klart att kaptenen
ville skjutsa mig till nästa håll.
När jag åter vid den långsamt framskridna dagen trädde in i
familjen, såg allting mera pretentligt ut. Den stora stickbågen var
förvisad till ett annat rum, kaptenskan var klädd i morgondrägt och
kaptenen i en ganska vacker nattrock, som han nog lär ha fått till
skänks; ty, bestämdt! han hade aldrig köpt sig en sådan.
Jag slog fram om resan.
»Hör på min unga patron», sade kaptenen småskrattande, »har
herrn mycket brådt om?»
»Både ja och nej; men -»
»Men nu äro alla vägar igenyrade, herrn kommer ej två håll i
dag, bättre att vänta tills i morgon, då är det klingande slädföre och
det kan gå undan en smula.»
Jag beslöt således att bli qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
