Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32S Berättelser, skizzer och nov eller.
jag, i grunden en beskedlig karl, en mycket för beskedlig menniska.
Vill du höra den historien?»
»Ja tack, morbror!»
»Jo, det var i kung Salomos tid. (Det var en vis kung, som
förstod sig på foglalåt och begrep allt hvad de talade sig emellan.) En
afton satt han, som far före honom, på taket af sitt gyllene slott i
Jerusalem och fick höra huru en sparf grälade på sparfhonan. Du
skall lyda mig, du skall, sade sparfven, i allt rätta dig efter min vilja,
ty jag är herre i detta slott. Om du det allra minsta säger mig emot,
så skall jag rifva ner allt ihop, torn och murar och begrafva dig,
svaga varelse, i stoftet. Sparfvens hustru darrade och lydde. Men
Salomo, den mäktige kungen, kallade den stränge sparfven till sig,
be-falde honom sätta sig på fingret och sade: »du usla sparf, hur kan
du våga att säga till din hustru, att detta slott är ditt eller att du i
din vrede skall störta dess murar. Du stackare kan ju knappt lyfta ett
moget sädesax från marken.»
»Store konung!» sade sparfven, »du har rätt, jag är liten och
svag; men för all del, vise konung! låt mig åtminstone synas mäktig
och stark i min hustrus ögon.» Och Salomo smålog och lät sparfven
flyga i frid till sitt lilla bo under takskägget. Det var den sagan
förstår du, och rätt hade nog sparfven, fastän han ljög en smula för sin
kära hälft.»
»Och sedan blef han god igen?» frågade jag.
»God, som guld.»
»Men, Ludvig! huru är det då bestäldt med Amalias hjerta. Jag
är rädd att der ej är allt helt.»
»Långt derifrån; men det är en lång historia. Det är ändå synd
om Amalia. En så hygglig flicka, men hon talar nästan intet och då
hon sjunger är det med sorg; det var riktigt pinsamt på slutet.*
»Ja, ja, stackars flicka! deri har hon nog rätt, att »den, som
ingens kärlek får, den kan så gerna dö.»
»Men tala nu om allt, det är nödvändigt att veta för att icke
såra.»
»Jo, historien är mycket enkel,, Tant är den beskedligaste
menniska i verlden; men hon har två svagheter.»
»Nå, jag vill gissa, hon är en gnista slägthögmodig.»
»Nej bevars.»
»Då har jag misstagit mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
