Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 329
»Nej, hon är fallen för att skapa sig favoriter. Detta händer
ganska ofta menniskor med liflig fantasi. För sådana är det en lätt sak
att skapa mycket af intet och allt af något. Ser du! fruntimren äro
allra mest utsatta för dylika misstag, ej derför att de äro svagare än
vi, utan derför att de sakna tillfälle att samla erfarenhet om
menniskor, såsom vi göra det. Allra minst känna de till vårt kön. De få
aldrig se annat än den polerade utsidan, de komma aldrig att lära
känna vår inre menniska. Männen ha i det fallet mera reda på
qvinnornas karakterer, än tvärtom.
»Vet du! jag har hört mer än en god qvinna tro, att en eller
annan bleklagd, intressant figur drogs med något själslidande, led af
försmådd kärlek, af ett brustet hjerta eller dylikt, då han helt enkelt
tog in hemorrojdalpulver eller blodrenande piller, eller, ännu enklare,
led af ett bysättningsutslag, som hade sitt ursprung i en spelskuld eller
något ditåt.
»Så prosaisk kan en qvinna sällan tänka sig orsaken till en ung
mans lidande. Hon vill så gerna se en lefvande ande i allting, och
derför också att våra ungherrars mesta lidanden äro andliga pröfningar.
Denna förutsättning om andens synnerliga utveckling på karlsidan, gör
att hon icke sällan förvandlar en slyngel, så att han ser ut som en
engel. Detta är äfven mosters konst. Tycker hon om något ord eller
något drag af dig, så gör hon dig guldren ända midt igenom. Det är
hennes konst.
»Det andra felet är, att hon lägger mycken vigt vid slägten. »Äpplet
faller aldrig långt ifrån trädet», det är hennes trosartikel. Begge dessa
egenskaper hafva gjort Amalias olycka. Moster hade nemligen, Gud
vet huru, fått sig en favorit. Den unge herrn var en slyngel, rätt och
slätt en tanklös, egoistisk, platt slyngel; men moster hade beslutat, att
han skulle vara en ädel man. Han slöt sig mycket till huset och detta
synnerligen, då det allmänt gick ett rykte att vår slägting
kommerserådet Stenman, som stått fadder till Amalia, beslutat testamentera henne
hela sin förmögenhet. Den der sluge herrn, favoriten, stälde sig
mycket väl med moster; men kunde omöjligen komma i gunst hos
morbror Jakob. Han fick, då den gentile herrn kom, alltid en egen min
på sig, blef trubbig, tråkig och oåtkomlig. Tant deremot blef alldeles
förtjust och talade långa historier för,/ flickorna om ädla, unga män,
hvilket allt slutade med att hänvisa på favoriten, som ända från sättet
att knyta halsduken ända till sitt hjertas innersta var framför alla andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
