Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344- Berättelser, skizzer och noveller.
»Är du befängd?»
»Hon skall, säger jag, och jag, magister och skollärare i Jakobs
skola, lofvar att uträtta affären.»
»Mamma Stenman der nere är verkligen ångerköpt; hon så väl
som andra ser att Amalia lider, fastän hon ej säger något. Hon vill
bestämdt att flickan skall få någon varelse att lefva för, att verka för.
Finnes någon mer passande varelse att anständigtvis lefva för, än en
åtta års flicka? Således bifaller tant. Morbror Stenman är barnkär.
Han riktigt grumsar öfver att hans flickor blifvit stora, förståndiga
menniskor i stället för roliga barn. Han skall, om inte mor
håller emot, skämma bort flickan. Hulda svarar jag för. Således hela
familjen.»
»Men skall din tant vilja ta emot ett fosterbarn för min skull?»
»Hm! det vore visst möjligt; men det behöfver hon icke veta.
Men den, som skall veta det, blir Amalia. Hon skall få veta allt.
Hon skall, utan att tryckas af sin mors motvilja, kunna slösa sina
omsorger på det der barnet, som på sätt och vis är ditt. Hon skall,
som om hon vore din hustru, hjelpa dig att öfverföra fädernas
välsignelse in på barnabarnet.»
Erlingsson tänkte efter några ögonblick. När han åter bröt
tystnaden, var det med en inre glädje i sjelfva tonen. »Du har rätt,
Ludvig! Amalia är den rätta. Kanske - kanske småningom hennes
mor får andra tankar och då - då känna vi hvarandra, Amalia och
jag, bättre än nu. Huru det än går, så ha vi ett gemensamt - detta
barnet, som Gud skickat oss.»
»Det är ändå kurjöst», inföll Ludvig, »du är tobaksfabrikör, en
karl, som snusar opp halfva Sverige. Orsaken hvarför nu halfva Sverige
snusar af din väl ackrediterade blandning (hvilken är din hemlighet)
ligger deri, att dina föräldrar hade börjat med enlevering och slutade
med osämja eller att en gammal vaktmästare tyckte det vara synd om
dig. Vidare tycker en af dina snusmalare, att det var synd om den
der vaktmästarens barnbarn, och jag tycker det är synd om dig och
Amalia, och af all denna medömkan blir följden, att tapetformskäraren
Linds dotter får verklig bildning och blir en hygglig flicka, i stället för
att stryka gatorna. Der se vi en liten bit af den stora, för våra ögon
intrasslade härfvan, som kallas för öde, då hon betraktas som blott en
outredd härfva, men kallas Guds försyn, så snart vi se en enda tråd,
som vi kunna reda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
