Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundinan och hans vänner. 343
öfver bord och Lind i strömmen, annars så var han af hederlig slägt,
för hans far var vaktmästare vid Rådstufvurätten, afdelningen vet
jag inte.»
»Vaktmästare således!» utropade patronen och hans främmande
på en gång. »Farväl med dig, Lundman», sade patron Erlingsson,
efter en stunds afbrott, »ta med dig den lilla flickan i morgon. Hon
skall bli min egen lilla flicka, din också, hederlige Lundman, jag vill
inte utestänga dig. Farväl med dig.»
Lundman tyckte med skäl, att han uträttat sin sak bra, och gick
mycket förnöjd sin väg och de långa backarne uppför, som ledde till
hans lilla boning på söder.
»Ser du», började Erlingsson, sedan mannen gått. »Ser du,
fädernas välsignelse går in på barn och barnbarn. Då gubben Lind tog
upp mig, tänkte han icke på någon lön, ej en gång i himmelen. Han
tyckte blott att det var synd om mig och handlade på sätt och vis
ofrivilligt, ledd endast af sitt goda hjerta; men Gud har så stält, att
jag kan vedergälla hans välgerning på hans barnbarn. Har ändå icke
Amalia rätt?»
»Jo, jag tror nästan», sade Ludvig.
»Men nu har jag burit mig ungefär lika klokt åt, som Lundman,
Jag har väl penningar; men hvar skall jag, ogift karl, göra af flickan,
Det är», tillade han småleende, »som Lundman sade, litet »pepligt»
och fint kantänka med att uppfostra flickor. Att sätta henne i en
pension är värre än alls ingen uppfostran. Man uppfattar ordet
bildning så upp och nedvändt, att den sortens bildning är sämre än
alldeles ingen.»
»Men det är väl ändå icke så alldeles fallet.»
»Men tycker du då verkligen, att det kan vara bra att med
half-bildning eller en tom apparat för kultur lemna verket ifrån sig som
färdigt. Det är ungefär som att ge en menniska salt att äta, men
sedan ej ge henne en droppe vatten att släcka törsten med. Då hade
det väl varit tusen gånger bättre, att man icke gifvit honom hvarken
det ena eller andra. Men hvar skall jag göra af min pupill?»
Det blef ett långt funderande. Ändtligen sprang Ludvig upp och
ropade: »jag har det! jag har det! Vi skola slå två flugor i en smäll.»
»Det måste vara en alldeles förträfflig idé», sade Erlingsson
skrattande. »Låt höra.»
»Amalia skall uppfostra flickan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
