Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 Berättelser, skizzer och noveller.
på en menniska, som har ett godt sätt att vara, än på en rå persedel.
Jag kan icke finna, att ett olyckligt sätt att vara just lemnar garanti
för en ädel karakter.»
»Nej, tant har rätt. Hållkarlen på Skallaretorps gästgifvaregård
har visst icke något gentilt och artigt sätt, men är ändå en stor
tjuf-stryk; så att inte skadar det karakteren att vara gentil som jag eller
Singelberg.»
Morbror Jakob blef helt förlägen af så stark opposition. »Men»,
sade han, »tror du väl, att Erlingsson skulle skickat oss trappsopor om
han. velat gifva oss några skålpund snus? Nej det hade han blygts
för. Singelberg skäms icke att skicka hit tiselhet, som icke i evighet
kan säljas. Det kan vara godt nog åt den fattige kaptenen på
Åkersberg och hans käring.»
»Käring» var ett ord, som bland alla språkens tillgångar var det
som tant minst tålde.
»Du kan vara säker», sade morbror, »att Singelberg på sina
ungkarl smiddagar skrattar ut oss och omtalar sin sköna gåfva. Hans vänner
skola skratta sig förderfvade, då de tänka sig gamla kaptenskan här
nere på landet, stolt sittande i sitt förmak med tegelröda och grågula
pladasker på väggarna och tror att det ser ut som på kongliga slottet.
De skulle gerna vilja ge ut tjugufyra skilling för att få skåda käringen,
som Singelberg så bra drog vid näsan.»
»Jag är fullt öfvertygad», utfor tant, utom sig, »att ordet käring
aldrig gått öfver Singelbergs läppar eller är uttaladt af någon bildad
person. Det är blott bland knekthopen, som så råa uttryck nyttjas.»
Med dessa ord gick hon.
Morbror stod qvar och såg alldeles perplex ut. »Knekthopen! Nå, min
lefvande Gud! vill hon nu sätta tapettryckaren öfver militären i
bildning? Det var väl hon gick, för annars hade hon fått svar.
Knekthopen! hvem har hört sådant? Är det skick och skäl?»
»Ja, pappa lilla», inföll Hulda, »mamma menade sjelfva soldaterna,
inte befälet, bara soldaterna.»
»Jaha, lika godt; liksom korpral Alm icke vore mera värd än tio
dussin Singelbergare och gamle Styts, är det inte en krona; och den
här Hjort, nummer trettioåtta, är det inte en så hygglig och ordentlig
karl, att man får leta efter maken. Jag skulle ödmjukast tro, att i
hela mitt kompani inte finnes en enda så eländig karl, som hennes
fabrikör.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
