Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Liindman och hans vänner. 355
»Man bör ej klandra en gåfva», sade hon, för att säga något.
»Få vi se den tredje.»
Jag rullade opp. Det var storrosigt gult och tegelrödt med
brandgula pioner och gula blad.
»Hm, det der är visst till förmaket», sade morbror Jakob.
»Det skall just passa till det »smakfulla amöblemanget», som patron
skref om. Det ser då ändtligen ut som Peter Målares nattstuga.»
»Fy f-n så gement», sade morbror småskrattande.
Nästa afdelning var samma mönster i gement ljusblått och
smutsigt gulgrönt, o. s. v.
Hela samlingen var det komplettaste utskott man kunde tänka sig.
Jag har aldrig sett morbror Jakob så hjertans förnöjd som nu.
För hvar ny afskyvärd sort af utskottstapeterna blef hans min mera
ljus och tokrolig. Sjelfva den hjertegoda Amalia tycktes känna något
som liknade skadeglädje, då hon jemförde tapeternas utseende med
kaptenskans ansigtsdrag. Man läste tydligen en blandning af sviken
förhoppning, af förargelse och föresatsen att hålla i sig, det oaktadt.
Hulda ordentligt skrattade, hvilket vid ett så högtidligt och rörande
tillfälle var högst opassande; men man väntade ej bättre af henne.
»Nå, du! är inte den der ädle patron Singelberg en högst älskvärd
man», började kaptenen, »som tagit sig så när, att han skickat till oss
tjugufyraskillingstapeter, som, i anseende till sin fulhet, ej äro säljbara?
Ordentliga vraktapeter.»
»Som alldeles förträffligt», tillade Hulda, »passa ihop med det
»smakfulla amöblemanget» i fru kaptenskans förmak.»
»Ja, kära Hulda!» afbröt kaptenskan med en majestätisk åtbörd,
»det är ganska möjligt, att Singelberg ansett dessa mönster för de
smakfullaste. Ingen kan döma om andras tycke och smak.»
»Nej det kan man min själ inte», inföll kaptenen, »och derför så
kan man inte säga något om din beundran för slynglar, sådana som
Singelberg och ...»
»Kanske mig?» frågade jag, för att afbryta förebråelsen; »ty tant
tycker nog, att jag är en hygglig karl jag också.»
»Åh ja, om du inte ibland kunde vara slyngel, rätt så godt, som
någon, så skulle min gumma icke sätta värde på dig.»
»Men», afbröt i sin ordning tant, »men du kan väl ej neka, att
så väl Ludvig här som Singelberg, begge ha ett gentilt och artigt sätt
att vara. Jag vet ingen orsak, hvarför jag icke skulle sätta mera värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
