Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3§^ Berättelser, skizzer och noveller.
Hon nickade.
»Tyst nu med din vrede. Vet du, patron! Hulda och jag äro
förlofvade, och derför, kära patron! hoppas jag, att hon inte ville
ha dig.»
»Ja, jaså!»
»Nå, gick der ett ljus opp för dig nu?»
»Jaha, nå lycka till. Det är ändå hin onde med den
egenkärleken. Ditt svar i går afton riktigt förargade mig.»
»Ja, jag märkte det och tyckte sjelf, att jag sagt något dumt; men
jag kunde ej hjelpa saken förr än jag rådgjort med Hulda. Emellertid
får du ej låtsa om någonting; ty det är en hemlighet äfven för familjen,
utom för Amalia.»
»Hvarför detta? Du står ju väl hos både mor och far?»
»Jaha, det är visst så; men begge hata långa förlofningar.»
»Ja», inföll Hulda, »mamma skulle, jag måste vara så flitig som
helst, tycka att jag förlorat all lust för arbete blott hon viste, att jag
vore förlofvad. Hon skulle ej se, att jag arbetade, och om hon
ändtligen såg det, skulle hon påstå, att det gick utan lust.»
»Och pappa far», fortsatte Ludvig, »skulle börja grubbla öfver
mina magisterliga affärer och examinera mig om hvarje klacklappning,
och tala om misshushållning och så vidare. Således känner endast du
och Amalia till saken så länge, och dermed slut.»
Sedan jag fått veta detta, förundrade det mig, att jag ej långt
förut sett huru det hängde ihop. Jag riktigt smålog i mitt sinne åt
föräldrarnes blindhet. Saken är nemligen den, att man alltid tror sig
förfasligt klarsynt och högvis, då man händelsevis råkar att veta en
obetydlighet mera än andra. Då ser man, märker man, inser man
klart en hel hop, som man ej insåg fem minuter förut.
För några år sedan kom min hustru in till mig med posten.
Sedan förra kapitlets händelser inträffade hafva en hel rad år hunnit
löpa förbi. Ludvig var gift med sin Hulda. Jag hade äfven gift mig
och hade några barn, som numera voro de vänner, som helsade på
mig. Särdeles flitig med besök var den yngsta, lilla Petronella. Ett
ej särdeles vackert namn; men det är ett slägtnamn på hustru mins
sida, och orsaken till all denna kärvänlighet var dubbel. Primo fick
man inte när som helst gå upp på pappas rum, man hade någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
