Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3^8 Berättelser, skizzer och noveller.
hit före den 15 September och vistas här en tid för att återlefva i
gamla minnen. Så väl jag som mamma hafva åldrats mycket på tolf
år. Jo jo, då man nalkas sjuttiotalet kan man ej vänta annat; men,
Gud ske lof, vi äro ändå så der temligen friska och »harka» oss fram
helt stilla. Ludvig och Hulda komma hit med sina barn. Gud nåde
oss för dem; men familjen är redan bra stor, så att det nog behöfs
att vara kyrkoherde i Löfåkers pastorat, när det får tillträdas, hvilket
dock icke får ske förr än i Maj två år till. Derför att salig prosten
Samuel Larven var en dålig hushållare och hon ännu sämre
hushållerska, så räckte ingenting, och således var der fattigdom, så att hon
fick två nådar. En annan, som jag, fattig militär, eller som du och
alla andra, måste gå in i en enkekassa, så att våra enkor må ha en
ringa penning att lefva af; men presterna ha icke råd att inrätta en
enke- och pupillkassa, utan detta måste församlingarne betala och under
tiden icke ha en egen pastor eller någon, i hvars intresse det ligger
att styra och ställa allt till det bästa inom församlingen. Men så är
det ändå, och så blir det också till domedags otta.
Emellertid får Ludvig och Hulda rätt stretigt, emedan de skola
sätta opp hela prestgården i Löfåker. Tjugu kor äro icke snutna ur
näsan. Mamma är riktigt bekymrad. Jag tror, att patron Erlingsson
äfven kommer. Gamle Lundman är också bjuden. Han hör hit som
slef i gryta. Mor helsar, äfvensom Amalia och Maria, genom din
redlige gamle broder Jakob Stenman.»
Så lydde brefvet. Vårt beslut var snart taget och påföljande
post skref jag svar och lofvade komma.
Det var en vacker Septemberdag jag nu, i sällskap med familj
och således på långt när icke så lätt ekiperad, som då jag första
gången inträdde i farbror Stenmans hus, kom och blef välkommen.
Den förste jag råkade var majoren. Aren hade ej tagit så mycket,
som jag väntat. Gubben hade väl grått hår och några flera rynkor
hade lägrat sig på kinderna, men han gick ännu rak och kry och var
glad till sinnes som fordom. Jag anmärkte förhållandet och gubben,
skrattade.
»Vet du!» sade han, »jag läste i en historiebok om den der
Voltaire, att han på ålderdomen, liksom för att insupa ungdom, omgaf
sig med barn. Han hade nog rätt den der Voltaire; ty, vet du, visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
