Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gttbben Lundman och hans vänner. 369
hade jag varit tio år äldre nu, om jag icke haft lilla Maria att leka och
jollra med. Man blir riktigt yngre af sådant sällskap.»
»Ja, jag tror det.»
»Jaha, du, ibland, vet du, kom det på riktiga raptus att bli
förståndig och vara klok efter mina år; men så kom den der ungen och
förstörde allt ihop för mig. Förbannadt tråkigt var det dessutom att
hålla på se högtidlig ut; men Maria, hon .... Men si der är hon»,
tillade gubben, då en flicka kom ut emot mig. Det var då Maria,
samma Maria, som för fjorton år sedan stod, klädd i sin grofva
halsduk, och väntade på formskäraren Lind, i gatumynningen der oppe i
Katrina.
Man blir förlägen, då man i ett ögonblick tänker sig två så skilda
tidpunkter och har föremålet för de vexlande ödena midt framför sig
som en vacker, frisk och fullvuxen tärna, med detta egna i hela sitt
uppträdande, som finnes hos en flicka, när hon vet, att hon några dagar
derefter skall börja ett nytt lif och nya öden. Det är något som man
kunde kalla en blandning af barnafröjd och djupt allvar. Det är
tillfället, då blommans första blad utvecklar sig ur hjertbladen och begge
ännu stå bredvid hvarandra, olika till form och ändamål och ändå
sammanvuxna.
»Maria!» sade jag.
»Ja, Maria», sade flickan och fattade min hand. »Samma lilla
Maria», tillade hon skämtande, med början af en tår i de vackra,
tänkande ögonen.
»Tack för länge, länge sedan», sade jag och afbröt allt ihop med
att presentera de mina.
Snart hade vi råkat hela familjen. Majorskan hade blifvit
betydligt äldre. Hon bar ej på långt när sina år så väl som majoren sina.
Det tycktes, som hennes allvar och brist på barnasinne gjort, att åren
tagit mer än de bort göra. Detta verldsliga och dess omsorger slita
ändå bra mycket ut oss stackars menniskor. Vi se denna utslitning
på affärsmän, på lycksökare, som aldrig nå lyckan, men visserligen
ändå på slutet skulle bli mycket lyckliga, blott det då icke precist
hände att det var slut med allt ihop. Det kan vara rätt roligt att
dra paralleler mellan en hop folk, som oaflåtligen arbetat för att stiga
i utmärkelser, rang och förmögenhet, med ett ord sagdt riktiga, kompletta,
fullfjädrade lycksökare, och en annan hop af beskedligt folk med förmåga,
kraft, kunskaper och duglighet, hvilka, som det heter, »stått i vägen
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller. %A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
