Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner, 375
ungt träd växer ut till ett oformligt ärr, när trädet åldras. En fördom,
inympad i ungdomen, urartar till en orättvisa. Så var det här,
»Jag önskade tala ensam med Amalia», sade Erlingsson till
majoren, några ögonblick innan han reste. »Jag skall ej fria», tillade han
med ett sjukligt småleende.
»Gå opp på mitt rum, Amalia skall strax vara der», svarade
majoren, som åtog sig att tillställa en tete å tete för sin dotter.
Amalia och Erlingsson råkades och pappa stod post.
Majorskan hade likväl haft ögonen med sig och instälde sig snart.
»Har du sett till Amalia, Jakob?»
»Ja hon är på min kammare och talar vid Erlingsson.»
» Ensam ?»
»Nej, inte ensam.»
»Hvem är der mer då?»
»Jo Erlingsson, vet jag.»
»Men tycker du, att det passar?»
»Ja, det tycker jag, och nu, mamma, är det jag, Jakob Stenman,
och ingen annan, som säger, att jag en gång här i verlden vill vara
mitt barns far, utan att du lägger din näsa i blöt.»
»Käre Jakob, bli inte häftig, det passar inte.»
»Kära mamma, gör mig inte häftig, ty det passar ännu mindre.
Gå du ner till ditt främmande, jag ser om mitt. De måtte väl i
Herrans namn en gång i detta lifvet få tala vid hvarandra i fred»,
mumlade gubben, sedan majorskan gått.
Efter en stund tog Erlingsson afsked.
»Adjö, patron!» sade Lundman, »nu blir Lundman qvar hos de
nygifta, och så får han dö som folk under doktorns händer. Det är
ändå något. Tack skall patron ha. Kom nu och helsa på oss, gubben
Lundman får två rum, säger magen min, han, Georgson, vet jag.
Maria skall nog pyssla om gubben, lita på det, patron. F-n i dem,
som inte lärde mig skrifva, annars hade jag skrifvit många bref till
patron.»
Snart var patron Erlingsson och unge Olof Lind försvunna.
Fyra år hade förgått. Gubben Lundman satt som bäst och täljde
en gubbe af bark åt en liten pojke, som helt ogenerad tultade omkring
golfvet och som bar det klingande namnet Jakob Lundman Georgson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
