Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minne från Castenhof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 Berättelser, skizzer och noveller*
men vi, min gumma och jag, trodde aldrig annat än att han skulle
repa sig. Han fick buljong med en äggula i hvar kopp och ett
skedblad portvin - sådant stärker - dessutom godt färskt oxkött af
rena lårstycken, så godt, som man kan få på slagtarhuset - och allt
stärkande, och så försökte vi muntra opp honom, och inte tycktes han
vara ledsen heller, utan smålog rätt godt åt hustru min, som är full
af infall och historier - en qvick menniska - ja, hon skref vers i
ungdomen - är annars född i Upsala. Men så föll han i yra. Herre
Gud! hvad menniskan ändå är Svag.»
»Se», sade han och pekade med en glädjestrålande blick utåt
rummet. »Jag är död redan - således slut med den tunga kroppen,
nu är jag fri - så lätt - lätt som en pojke - lättare ändå. Och
här är en mur af jaspis, det är dunkelt omkring mig, jag letar mig
längs hela muren - der finnes port vid port; men ingen öppnar för
mig - huru långt skall jag då gå?»
»Jag ser, huru än den ena, äii den andra porten öppnas och en
och annan kommer ditin - der är ljusare, liksom stjernljus; men ej
klar dag. Hvad är det, granne! Hvad är der innanför? - Jaså,
förgården, förstugan, pelarraden, som leder in i ljusets rike. - Jaså,
och hvem bor der? Allt lefvande, säger du, som icke är Guds beläte
- hvad? Jaså - der är blommornas, der är foglarnes, der är
djurens himmel. Hvem vaktar vid den dörren, som så sakta gled opp
och släppte in gamle trädgårdsmästaren. Det är blommornas engel.
- Ja så, han hade vattnat de stackars blommorna, då de törstade,
och nu bedja de sin engel att släppa gubben in. - Och den dörren?
Det är foglarnes - hvem kom dit? Jaså, en gosse - hvarför det?
Jo, han köpte en fångad fogel och gick ut i skogen och släppte honom
lös - och nu bad siskan - släpp in gossen, jag känner honom.
Men tyst - är det ej Ami, som skäller der inne alldeles som då han
fägnade mig, då jag varit borta och åter kom hem. Nej hör, det är
bestämdt Ami - nu står jag vid. porten, den glider opp, och Ami,
jag känner igen honom, hoppar omkring mig - ja, ja, Ami, jag har
länge varit borta, deri har du rätt. Du är inte ren, herre! säger
Ami, ty han kan nu säga hvad förr endast hans trogna ögon kunde
blicka. Och så slickar han mitt ansigte och mina händer. Jag blir
ren - alldeles ren och fin - helt gentil. Tack, Ami - visa nu
vägen, om du vet den. Nej se, han springer framför mig på det
asur-blå golfvet, mellan pelarraden af rubin och safir och demant, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
