Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre smultron, tre kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre smultron, tre kyssar. 4°5
ligger här, af konungen utnämnd till (tystnad en stund) banerförare
- ja, barn, hvilken nåd! banerförare i survivance.»
Baronens hufvud neddignade, de nyss förut lifvade dragen stelnade
allt mer och mer - en suck - ännu en - »i survivance» rosslade
han - en suck, en lång och utdragen suck; - det var slut.
Då föll presten ned på sina knän vid dödslägret och bad, rigtande
sitt tårfylda öga mot höjden, med djupt darrande röst: »Herre! förlåt
dem, de veta icke hvad de göra.»
Trettiotre år hade förflutit, sedan Hjertner fick den äran att äta
vid baron Liljemarks bord. Den hederlige Hjertner är numera en
väl-bestäld pastor på landet och har redan af biskopen fått sig prosttitel
och af naturen en liten nätt prostmage. Det är redan vinter, snön
ligger öfver fälten, alla gårdsarbeten äro slutade, och drängarne hafva
intet stort annat att göra än att köra myrstack och göra små
stadsresor.
En vacker morgon träder prosten med ett gladt leende in i sin
hustrus kammare, der hon och deras yngre dotter Ingeborg sitta och
arbeta: prostinnan är omkring femtiotalet och således icke mera ung,
men de ljusblå ögonen, den der lilla gropen på kinden bevisa frid och
lugn inom hus - utan detta qvarblir ej ögats eld eller kindens
rundning, den enkla negligén slöt sig noga kring ett ansigte, som ännu bar
stämpeln af liflighet och en viss anstrykning af svärmeri.
Pappa Hjertner var en menniska, hvars hela själ afspeglade sig i
hans ansigte - hon gör så alltid, der hon har väldet; det var således
ingenting oväntadt för honom, då hans hustru frågade honom: »du
ser så hemlighetsfull ut, käre Hjertner, hvad har du nu i sinnet, min
gubbe?»
I familjelif vet, det verkliga nemligen, och ej i det blott skenbara,
blir hvarje medlem en fysionomist. Pappa ser sin hustrus tanke, utan
att hon uttalar den; hon ser blott på hans panna eller på hans sätt
att pusta ut tobaksröken, då han har sin pipa; - barnen se lika säkert,
som Lavater skulle gjort det, när rätta stunden är inne att bedja om
något - »jag ser på pappas ögon, att han icke säger nej», hviska de
små - och nästan aldrig slår deras spådom fel. Detta sker genom
ett slags sammangjutning af hela familjens erfarenhet och observation,
utgör hvad man skulle kunna kalla familjens själ, det medium, i hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
