Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43° Berättelser, skizzer och noveller.
Några dagar derefter stod en betjent uppe i stadens
auktionskammare; ett välklädt fruntimmer satt i en briljant landa nere på gatan.
»Hvad var det han ville?» frågade en lång mager herre, som,
med glasögon på näsan, satt lutad öfver en grön pulpet.
»Jag skulle fråga efter, om aflidne kapten Werners qvarlåtenskap
är försåld.»
Den magre herrn slog upp en tjock bok. »Hur var det ...
namnet?»
»Werner!»
»Jaså, Werner, Wärngren, Wertman, Wennqvist, hm, hm», läste
han på registret; »här är det, Werner, påg. 785.»
Protokollsboken slogs upp, och efter några ögonblick sade mannen,
hållande fingret på den uppslagna sidan: »Werners qvarlåtenskap
försåldes den 16 förliden månad; är det för öfrigt något?»
»Jag skulle», sade betjenten, »efterfråga en tafla, föreställande ett
vattenfall och hvarpå en hårlock och en blomma voro fastade; hvem
har köpt den?»
»Jaså», sade den magre mannen, »jaså, låt se ... ett stycke
dragkista», läste han, »ett stycke eldgaffel, dito ett träben . . . hur var det
... en tafla med fransk underskrift ... 4 sk. 6 r:st, var det den?»
»Nej, det var en hårlock i taflan.»
»Jaså, jaså, ett mindre stycke med inlagdt hår, glaset sönder . . .
i skilling 6 runstycken, det var hon. Fiskblöterskan . . . jaså, betalt
genast . . . namnet står här inte; rnen en fiskblöterska var det, som
köpte den taflan.»
På den taflan var ett helt menniskolif tecknadt i några få drag,
det var kärlekens och minnets tafla - och nu hänger hon på väggen
hos någon madam, som blöter fisk; så prosaiskt är slutet på allting.
Det var en Söndag derefter, då friherrinnan gjorde sin andra
vallfart till Werners graf.
»Der var då mullhögen, här sofver han sin djupa sömn, äfven jag
skall en gång träffa honom, den in i döden trogne», hviskade
friherrinnan, då hon nalkades grafven. Det var en nyligen uppkastad
mullhög, ingenting mera; men på mullen växte en blomma, det var
en vild pensée, som stod der kämpande med höstvinden. »En
blorn-ma», hviskade Clara, »och just denna, en blomma, det är från honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
