Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tack, Werner, tack, gode Gustaf, vår kärleksblomma lefver ännu,
blommar ännu på grafven med sina svenska färger; tack, du gode ande,
som försköts af ditt jordiska fosterland, du har nu funnit det rätta
fosterlandet der uppe.» Och Clara bröt blomman och gömde den vid
sitt hjerta som en dyrbar relik. Småle icke, gäckas icke med den
åldriga, som ännu älskar; det är en jordisk kärlek, ty älskaren sofver i
mullen — men hans vänliga ande är hos Gud. Penséen har vissnat,
men till våren växer det nya upp igen på grafven; död och lif,
förstörelse och förnyelse är naturens lag; men Gud och kärleken lyda
den icke.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
