Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan. 435
och en af dess största märkvärdigheter, nemligen en klocka, som hängde
der oppe under en svartgrön, kopparbeslagen huf eller spira. Denna
klocka hade ingen annan inskription än ett Ave Maria med munkstil
och härledde sig troligen från något klosterrån, hvartill någon af slottets
anherrar gjort sig skyldig under reformationen. Denna klocka hängde
der oppe ännu i min barndom. Den begagnades aldrig, ty ingen
klocksträng ledde dit opp; men sagan förmälde, att den af sig sjelf
ringde om natten, då någon stor olycka skulle hända inom familjen.
Vidare berättade man, att flere af slottets egare, hvilka ej älskade
denna olycksbådande klockringning, beslutat nedtaga den och smälta
den åldrige spåmannen; men då man uppskickat folk på taket i
detta ändamål, hade alltid en man blifvit af osynlig makt
nedstörtad, och derför vågade ingen göra försöket. Klockan hängde således
qvar och betraktades med en hemsk fruktan af det omkring boende
landtfolket.
Sjelfve mäster Petrus kunde ej slita sig lös från denna folktro.
Han hade tvärtom antecknat alla de gånger, han hört de döfva
klämtslagen, och bifogat en underrättelse om hvilken olycka, som strax
derpå eller i samma stund drabbat familjen. Än hade en eller annan
dött, eller hade åskan slagit ned i någon af familjens egendomar, eller
hade någon familjemedlem kommit i onåd på högre ort och måst
lemna hofvet; en olycka, som icke var den minsta, men likväl den
sällsyntaste.
Då mäster Petrus om aftnarne gjorde sina observationer öfver
väderleken och korn att kasta blicken åt det håll, der slottet var
beläget, och blef varse den gamla klockan, som, tigande liksom det
outgrundliga ödet, hängde der oppe, med sin orörliga jerntunga i det vida
gapet, rynkade den gamle alltid ögonbrynen och vände sig bort. Den,
som då observerade hans anletsspel, såg liksom ett drag af smärta breda
sig öfver hans ansigte, och han suckade. Detta var något, som ej
kunde annat än väcka uppmärksamhet hos oss barn. Hans fromma,
glada blick förändrades så plötsligen. Barn äro säkra fysionomister;
de se bättre än andra själens spel innanför anletsdragen och göra
deröfver sina små slutsatser. Så hade vi beräknat, att mäster Petrus var
rädd för klockan, att han fruktade plötsligen få se dess tunga röra sig
och få höra henne ringa, satt i rörelse af osynliga händer.
Vi voro sjelfve rädda, att så skulle ske och kunde ej utan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
