Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 Berättelser, skizzer och noveller.
slags bäfvan se dit opp, der klockan hängde. Men vi misstogo oss.
Mäster Petrus hade andra orsaker till smärta, då han såg dit opp.
Det var ej alltid som den gode mästaren lefvat som en ensling.
För många år tillbaka hade han en god hustru, som styrde om hans
lilla hushåll och hjelpte honom i hans arbeten; det var en huld maka,
en lika menniskoälskande själ som han sjelf. De lefde lyckligt
tillsammans, och de enda gånger de kunde smågräla var, då något af
mästarens experimenter misslyckades, hvilket han alltid förklarade
härleda sig från fördolda naturkrafter, men hon åter rättare ansåg som
följder af oriktig behandling. Den svåraste stund, de under sitt
äktenskap haft var, då mästaren, genom en splitter ny vetenskaplig
förbättring af konsten att färga löfgult, skämde bort alla sin hustrus garnhärfvor, som enligt den nya metoden blefvo grönbruna i stället för
klart gula, hvilket de efter hustruns gamla ovetenskapliga metod alltid
förut lyckats blifva.
Mästaren påstod väl, att björklöfvet det året råkat att få en
ovanlig kemisk sammansättning, han till och med förmodade, att den
myckna åskan kunnat ha en dynamisk inverkan på björklöfvet, som
varit utsatt för de der märkvärdiga elektriska strömmarne, dem Cavallo
omtalar; men hustrun åter påstod, att mästaren rört en hop otyg i
färgsoppan och att detta var orsaken till försökets misslyckande.
Dispyten blef likväl ej långvarig; ty fastän mäster Petrus aldrig medgaf, att
hans rön kunde slå fel, var hustrun dock så beskedlig, att hon ej mera
än i första hettan påstod, att de voro rasande. Så framlefde de i
många år, men ändtligen kom döden och beröfvade mästaren den goda
makan; och det enda han hade qvar var en son, som han uppfostrade
att blifva en lärd man.
Detta hade också lyckats, men modren dog just samma dag sonen
mottog lagerkransen under musikens jubel och kanonernas dån.
Johannes, så hette sonen, kom hem till sin far; det var en
sorglig glädjedag för den gamle, och begge följdes åt till den närbelägna
kyrkogården för att vid den goda modrens graf göra det första besöket.
Der satte sig begge ner och talade om den tid, då Johannes var liten,
då han hjelpte sin far med hans instrumenter och hans små
forskningar. Nu hade den unge lupit förbi den gamle på forskningens täflingsbanaj men fadren kände ingen afund deröfver; han var stolt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
