Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Till mig?» sade gubben och stirrade framför sig; »till mig -
Johannes hör ju inte till slägten -»
Då kastade baronen sina armar kring den gamles hals och utbrast
gråtande: »stackars gubbe, din Johannes var oss kär som en son.»
»Johannes! Johannes!» hviskade gubben och löste sig småningom
ur baronens armar. Han satte sig stilla ned på sängkanten och sade
ej ett ord mera; blott det dödsbleka ansigtet tillkännagaf, att han led
- hans lefnads glädje hade ramlat i grus.
*
Flera år derefter, sedan slottet i långa tider stått öde efter
baronens död, inflyttade dit en ung enka. Det var Johanna, som nu mistat
sin man. Det hade varit ett äktenskap utan huslig lycka, utan glädje
och utan barn, knutet till följe af föräldrarnes önskan. Nu var det
slut, och Johanna, klädd i djup sorgdrägt, inflyttade i det öfvergifna
slottet, der man en lång tid förut eldat och städat för att utdrifva den
unkna luften, som bildar sig i obebodda rum.
Mäster Petrus, då en åttioårig man, var åter munter och glad.
Hans barndoms tid hade börjat ånyo och nu gick han, jollrande om
naturens dolda krafter och lekande med sina fysikaliska instrumenter,
qvar på Mellingsta som ett gammalt inventarium. För att ej stöta
gubbens fåfänga, fick han ännu hafva öfverinseendet öfver trädgården.
Den hade ej vunnit derpå; häckarne hade förvildats, gångarne blifvit
gröna, det lilla lusthuset var nästan förfallet, tomt och ödsligt. Allt
var förändradt; blott den gamla klockan hängde ännu qvar.
Det var vid denna tid jag såg gubben. Det var nu han så
vänligt inbjöd ortens barn i sin lilla studerkammare; det var nu han med
sådan blind ifver störtade sig in i sina studier, som blott ledde till
förvillelse; men han skulle med något betäcka såret i sitt hjerta. Han
sökte genom naturens studium, huru ofullkomligt det än var, nalkas
det rike, der hans Johannes lefde, der hans Johannes väntade på sin
gamle far.
Friherrinnan, den fordom så lyckliga Johanna, var nu ett
allvarligt fruntimmer. Äfven hon drog omkring sig ungdomen och bildade
en flickskola, der hon sjelf åtog sig en lärarinnas kall. Ofta gick hon
ned till mäster Petrus i hans koja och talade med honom om Johannes,
om den ädle ynglingens barndom, om hans lekar och hans nöjen. Hon
genomgick med den gamle en hel barnaålder och lefde på nytt i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0451.html
