Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 455
någon annan, som »sällskapet» der inne ej anser värdig att vistas inom
dess fostbrödralag.
Der inne i Löfvens stuga är det halfmörkt; en gammal stubbe
och några våta träpinnar, stulna och upplockade än här och än der
af barnen, kunna ej lysa stort bättre. Ett blekt, rödaktigt sken
upplyser det låga, fuktiga rummet; man kan ej se mera än hvad som
närmast omger Spiseln; men der borta i den mörka vrån höra vi något
pusta - bry er ej derom, det är blott ett sjukt barn, som ligger der
och försmäktar, en liten blek, förvissnad varelse, med blå ögon och
silkeslena ögonhår, som kastar sig på den hårda bädden.
Men framför Spiseln sitter en qvinna, lika dödsblek, men med en
dyster fräckhet uttryckt i den skumma blicken. Om man noga
betraktar henne, om man afräknar de afvikelser från det skönas ideal,
som ett förvirradt hår, en rynkad panna och alla de spår, som tiden
och djupa oåterhållna passioner ritat på hennes ansigte, om man
försöker att i dessa förvissnade drag taga reda på huru hon såg ut
för en tio, tolf år sedan, skulle man finna, att denna varelse är en
qvarlefva af en vacker, en ganska vacker flicka, som fordom log
skalkaktigt som en Amorine, och hvars blickar talade om ömhet och
kärlek.
Fattigdomen och nöden hafva dock nu utplånat det mesta, de
hafva gifvit ansigtet ett uttryck af hårdhet, som ej är det naturliga;
men hennes själ har blifvit hårdare i kampen med hårda öden, liksom
Jernet, som blir fjädrigt då det hamras. Den bleka qvinnan har ett
barn vid sitt bröst, det är likväl ännu något som hon älskar, visser-*
ligen icke mycket, ty hon önskar ofta att den lilla skulle få dö; dock,
denna önskan är till sin orsak icke endast brist på föräldrakärlek, den
härstammar snarare från en dunkel, outredd moderskärlek, att hellre
se sitt barn i grafven, än invigdt åt ett lif, fullt af samvetsånger och
brist; ett lif, sådant som hennes eget.
En gosse af omkring tio år sitter uppkrupen i Spiseln och värmer
sina blåfrusna händer framför elden; äfven han är blek och har ett
sjukligt utseende, men hans ögon, stora och mörkblå, förråda någonting
godt, något som står i skarp motsats med hans omgifning, hans drägt
och hans lefnadssätt.
»Nå», yttrade ändtligen modren och kastade en skum blick på
gossen, »nå, Ludvig, huru mycket har du fått i dag, kanske knappt en
bit bröd och ännu mindre pengar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
