Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 467
Det var från baron Nordenhjelm på Millesholm, en gammal
krigskamrat, och innehöll en bjudning för »onkel Pistolsvärd och fröken
Emerentia» att, då de besökte Sumpmyra, helsa på vid Millesholm.
Majoren smålog och berättade bjudningen för sin syster, hvarefter
han lät henne af höra halfva finska krigshistorien med en hop
ohistoriska detaljer om åtskilliga äfventyr, i hvilka baronen och han
gemensamt deltagit. »Nu har jag inte på många år», slutade han, »hört talas
om honom, han lär vara gift med en förnäm och briljant dam från
Stockholm och lefva rätt godt och väl, den hederspaschan; han var mig
alltid en så der underlig patron», tillade han, »f-n kunde ej bli slug
på honom, men tapper var han och rask, och är nu baron, fastän han
är bara pojken mot mig; ja, syster Emerentia, jag har läst matematik
och fortifikation med honom; han är hela tjugu eller tjugufem år yngre
än jag, och är redan baron, och blir väl grefve, om han får lefva.»
»Han är ju född ofrälse?» frågade fröken, som satte något värde
på sitt vapen, två pistoler korslagda öfver ett svärd; »han är ju född
ofrälse?»
»Ja visst, ja visst; han hette förr helt simpelt Stål, eller kallade
sig så; åtminstone hette han det i Helsingfors i tiden.»
»Han är således en parveny», yttrade fröken.
»Parveny», uppbrusade majoren; ty han kände ingen annan skilnad
emellan folk, än sådana, som han kallade för »bra karlar» och
»rac-kare»; någon medelsort fans ej till i hans föreställning. »Parveny,
hvad vill det säga, syster Emerentia? Vi äro alla parvenyer inför
Gud, och den ene ej en bit bättre än den andre, och dessutom har
Nordenhjelm eller Stålen varit min discipel, och var snäll, fröken syster,
snäll som f-n.»
Andra pågen företogs resan. Långe Peter Anders, gårdsdrängen,
som stod väl hos majoren, emedan han aldrig disputerade, men ändå
handlade efter eget behag, fick en mängd föreskrifter, angående vården
af Lillhamra under den tid majoren drack vatten; han »skulle mista
armar och ben, om ej allt blef bra», och antog tillbudet.
Ändtligen satt då majoren i sin berlinare, klädd i en hvit parkumsrock,
som endast pådrogs vid längre resor, då man kunde supponera dam,
hvilket väl ej nu var händelsen, emedan vägarne ej voro torra, men
som dock i anseende till årstiden ansågs nödvändig. Vid hans sida
satt fröken Emerentia med en stor parasoll öfver sig, till majorens
stora förargelse, och när vagnen for åstad, voro bror och syster redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
