Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 Berättelser, skizzer och noveller.
i dispyt om den der »otäcka maskinen», som majoren kallade
parasollen- majoren tyckte, att syster Emerentia ingenting hade att skämma
bort, hvilket åter svårligen förargade henne.
Brunnsterminen var redan ingången, då de resande anlände till
Sumpmyra. Hela det långa, smala brunnshuset, i hvars fond den
inbyggda källan befann sig och der brunnsmästaren, en Ganymed med
rödblå näsa och för öfrigt socknens klockare, hade sin plats med sitt
danaidiska kärl - brunnshuset var uppfyldt af gäster, som i långa
rader togo sig motion på en mängd knarrande gungbräden. Främst
ibland alla satt der mamsell Gallsten, en lång och smal figur, med
grå ögon och gul hy, några och trettio år gammal; sedan femton år
förlofvad med en fattig yngling, som nu var sina femtio år gammal,
men ännu ej funnit lägenhet att gifta sig och njuta af äktenskapets
lycka.
Under de der femton åren hacle mamsell Gallsten blifvit ganska
sjuklig af sig och kom så bestämdt som ett nedan på himmelen,
årligen till Sumpmyra, för att roa sig och dricka sig till helsa. Nöjet
bestod förnämligast i att hopsamla åtskilliga materialier till vintern, då
mamsellen hjelpte till att sy i den lilla staden och således måste vara
intressant. Sådana der gamla, sjukliga mamseller, som gått förlofvade
i femton år, hafva, liksom ekorrarne, kakpåsar, i hvilka de samla sitt
vinterförråd af nyheter, hvilket de derefter framplocka efter behof.
Mamsell Gallsten började derför alla sina små berättelser om ortens
folk med: »dä jag var vid Sumpmyra i somras, så» m. m.
Den, som satt bredvid henne, var åter en liten gubbe af ett
fryntligt, rödlett och gladt utseende; han syntes åtnjuta den bästa helsa i
verlden, men drack likväl brunn årligen. Det var ingen annan än
rådman Klenqvist från närmaste stad.
Rådmannen hade aldrig egentligen varit sjuk; men ändå var det
en sanning, att det »vardt bättre med honom», så snart han kom till
Sumpmyra. Den lille beskedlige gubben bar beständigt med sig
konfekt i byxfickan och en stor strut russin och mandel i bakfickorna, för
att bjuda »damerna» och traktera barnen, samt berättade dagen i ända
historietter om sina ungdomsnöjen, den tid han var ogift; ty af senare
data hade han intet roligt att berätta.
Den der lille mannen hade der hemma en hustru, som skötte så
väl den yttre som inre ekonomien, och som ej kunde tåla rådmannens
historietter. Det var derför han årligen reste till Sumpmyra, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
