Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 4^5
var det visserligen baron Nordenhjelms kammartjenare; hans grå
spelande ögon tolkade endast försåt och falskhet, och hans platta ansigte,
den breda hakan, de framstående kinderna, till och med den kala
pannan, ingåfvo en hvar ett slags ofrivillig fasa, nästan af samma art,
som då man ser en orm, som smyger sig i gräset.
Denne man stod nu bugande inför sin herre, som, klädd i
nattrock och rökmössa, beqvämt utsträckte sig i en fåtölj. Baronens
magra, blygrå ansigte var mera frånstötande än fordom; tusende sorger,
tusende bekämpade känslor af hat och förödmjukelse hade dragit sina
fåror i hans ansigte; men i de mörka ögonen brann en häftig glöd,
som ej var vredens, det var begärens.
»Du har således fått reda på henne», frågade baronen. »Ja, min
käre Melker, om det stycket lyckas dig, så skall du bli belönad. Nå,
hur ser hon ut på nära håll?»
»Ack, förtjusande», yttrade Melker med ett falskt grin, som skulle
föreställa beundran; »förtjusande; hon ser mycket bättre ut nu, ändå
hon gick till altaret, mycket skönare; hon var så blek då.»
»Å ja, jag kan föreställa mig. Nå, hur har du gått tillväga?»
frågade baronen.
»Jo, jag tog reda på henne; fick veta att hennes far heter
Thomasson och bor borta vid Blecktornet; jag besökte mannen, han var
enkling och är dessutom känd som en vild och supig krabat.»
»Ganska bra, ganska bra. Nå, talade du vid honom?»
»Ja visst, hans nåd; karlen var medgörlig han.»
»Bra min gosse», upprepade baronen - »nå vidare - du nämnde
väl ej mitt namn, det kunde kompromettera mig.»
»Nej, Gud bevare mig, herr baron, derför aktade jag mig nog;
jag sade honom, att han skulle få hundrade riksdaler af en herre, en
äldre förnäm herre, som sett hans dotter och som ville bekosta hennes
uppfostran.»
»Nå, vidare, det var rätta ordet, uppfostran - nå, hvad sade han
då?» frågade baronen och drack ur sitt chokolad.
»Ja, si det är just knuten», yttrade betjenten; »jo, han sade, att
han nog begrep hvad jag mente, han viste nog hvad den der uppfostran
hade att betyda.»
»Du är ett nöt!» afbröt baronen, »och således slutades hela
underhandlingen? Karlen är ej fyllhund nog, sådane kunna uppoffra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
