Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 489
haft anledning att tro sådant förut. Nej, Ludvig, min far är i stånd
till allt.»
»Jag hade», började han åter, »föresatt mig att i lugn ton
omtala händelsen och inhemta ditt råd. Min egenkärlek satte sig emot
att jag skulle inför dig röja min far; men din förebråelse gaf mina
känslor en annan strömfåra och jag har uttalat hemligheten. Du inser
vidden af min smärta, du inser faran af ett dröjsmål; jag vill vara ren,
jag skall ej tala vid flickan, skall ej se henne mera, men på ditt
samvete lägger jag att rädda henne, jag har penningar om de behöfvas»
jag skall natt och dag bevaka deras steg, rädda henne du emellertid
om hon står att räddas. Du kan som prest utan anmärkning gå in i
hvarje hus, du kan rädda henne, dig misstänker ingen, du går din
Herras ärenden.»
Ludvig tryckte sin väns hand som svar.
"»Hon är ej hemma mera», berättade Adolf några dagar derefter
för sin vän, »jag har fått veta, att Melker fört henne till en fru
Man-delqvist, som skall ha henne i sitt hus och småningom bereda henne
till förderfvet. Gå dit i afton, så snart som möjligt, min far har ej
ännu sett henne.»
»Hvar bor hon?» frågade Ludvig.
»På Österlånggatan n:o -», svarade Adolf, »tre trappor upp,
dörren till höger; hon är något slags tvätterska eller dylikt.»
På aftonen gingo de båda vännerna dit. Adolf stannade utanför
det mörka huset, under det att Ludvig trefvade sig uppför trapporna;
ändtligen hade han räknat tre trappor och sökte nu efter dörren till höger;
den sprang upp och han kom i ett mörkt rum; han sökte efter nästa
dörr, men kom att bullra. Några personer i det inre rummet hördes gå,
och slutligen kom en gumma ut med ett ljus, och en karl insvept i
en kappa följde henne. Ljuset kastade en flämtande dager på
gummans förfallna ansigte; spår af en försvunnen skönhet funnos ännu,
men bortblandade med en ofantlig mängd af rynkor, som i alla riktningar
genomkorsade hennes ansigte. Hon lyste på Ludvig, som stod midt
framför och betraktade henne. Den kappklädde karlen sade halfhögt:
»det blir efter aftal, om en timma är jag här åter och då gå vi ut.»
»Ja visst», svarade gumman, »ja visst, det skall ej fela. Nå, bäste
herre», yttrade hon till Ludvig, »var god och stig in, kanske herrn vill
tala med mig, kom in!» Hon gick in i sitt rum, åtföljd af Ludvig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
