Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 503
»jag blandar bara litet potatismjöl uti och bra med smör, så att det
riktigt fräser om Jernet - de bli då mörare och liksom bättre än
eljest. Nå, mitt herrskap! nu kommer andra koppen; är det ingen,
som vet något att tala om? Lena! bjud kaptenskan; söta, lilla, goda
kaptenskan, var så god, lägg för all del sockret uti och tag litet
tilldopp ; lilla, goda mamsell! krusa inte här, tag för sig, mitt barn, var
så god; om herrskapet inte håller till godo med det lilla jag har, så
får ni intet mera.*
»Borgmästarinnans koppar äro så stora», svarade sällskapet i
korus.
»Det är starkt och godt kaffe», yttrade en, »så att man knappt
får dricka mer än en kopp.»
»Det kommer så tätt på», yttrade en annan, detacherad röst.
Man blef dock i ordning.
»Har», började mamsell Gallsten och bet en bit af sockerbiten
(ty hon drack alltid, för helsans skull, på bit), »har någon hört något
om den der underlige majoren Pistolsvärd, som för många år sedan
tog upp en lindansarepojke, der borta vid Sumpmyrå? Har någon
hört hur den pojken artat sig?»
»Jaha, han har blifvit prest, tror jag», yttrade borgmästarinnan;
»det måtte vara en hygglig prest den.»
»Åh ja, en rätt hygglig persedel, min lilla, goda fru
borgmästa-rinna», fortfor mamsellen. »För omkring ett år sedan skickade han
ner en Stockholmsjungfru, ett elakt och gement stycke, till sina
fosterföräldrar, och befalde dem - ja, mitt herrskap, befalde majoren och
fröken, det gamla våpet - att behandla henne som hon varit af
bättre folk; och de voro så rädda för den der pojken, att de rättade
sig efter hans befallningar. Hade jag varit som gubben, så hade jag
kört menniskan på dörren och förbjudit herr Stenson, eller hvad han
heter, att någonsin komma på min tröskel.»
»Ja, det är förskräckligt, att man kan vara så svag för en
landstrykare till pojke, som man tar upp på vägen!» suckade fiskalskan
Fingerqvist och såg gudsnådelig ut.
»Nå, vidare», bad borgmästarinnan, »vidare, mamsell Gallsten!»
»Jo, vidare, mitt herrskap!» fortfor mamsellen, »vidare uppfostrade
de det trollet och lärde henne spela på klaver och tala franska - ha
ha ha! -, en sådan der tala franska!»
»Jo, det är just ’schiärmant’», sade rådmanskan Klenqvist och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
