Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 Berättelser, skizzer och noveller,
Längs efter i den lilla staden ser man då, så der mot klockan
tre, ett slags procession af gummor, som alla draga sig mot
borgmästarens, vid torget belägna, gulmålade byggning; de gå så tätt efter
hvarandra, att de formera ett slags sträng eller rep, och deraf har man
ordet kafferep.
I franska akademien finnas fyratio platser och likaledes i staden
K. kafferep, så att man med skäl kunde kalla ledamöterna af detta
samfund för en af de fyratio i kafferepet - en ganska vacker titel,
om den blott användes.
Mamsell Gallsten var en af de fyratio och instälde sig också
precist på slaget tre hos borgmästarinnan; trappor, förstuga och rum
ångade af kaffelukten, och redan hade omkring tjugu gummor ankommit
och tagit plats på soffor och stolar i de tre små rum, borgmästarinnan
hade att disponera; alla krukor och blommor voro uppstälda i
symmetri, och på ett stort, rundt bord stod det susande kaffeköket af
polerad koppar.
Ändtligen voro alla samlade och första koppen med sina många
sorter kaffebröd förtärd af samtliga gästerna. Borgmästarinnan frågade,
hur kaffet smakat, och alla uttömde sig i beröm öfver dess egenskaper,
och alla fyratio försäkrade, att ingen i hela staden kunde koka så godt
kaffe som borgmästarinnans Lena. Rådmanskan Klenqvist upphof sin
röst och sade:
»Så snart jag får den äran att bli bjuden hit, så säger min lille
gubbe alltid: »nu är du väl glad, mamma lilla, som får den äran att
dricka af fru borgmästarinnans ’syperma’ kaffe.»
»Ja, Herre Gud!» sade borgmästarinnan, »kaffet kunde väl gå an,
endast man vore i stånd att få någon god grädde; men får man någon
tår, så är han half sur och tål inte att koka upp en gång -, och
Gud välsigne kaffet, om det ej är kokt grädde till, annars smakar det
som ett slag vid örat.»
»För den saken kan jag gifva råd», sade en liten gumma, som,
klädd i negligé och halfhandskar hade sin plats i soffhörnet; och som
ingen annan var än enkekaptenskan von Påsken; »om syster bara tar
några lutdroppar, som fås på apoteket, och dryper i, så skär det sig
icke, det har jag många gånger försökt.»
»Det var alltför delikata rån», yttrade stadsfiskalskan Fingerqvist.
»Jag förstår inte, huru fru borgmästarinnan får dem så möra?»
»Jo, min lilla fru, det är en liten konst», svarade borgmästarinnan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
